anledning af den 31 puncten i Kopparbergz grufartic. af åhr 1649 och så wijda Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste behag woro, samma praxin hädaneffter approbera, så wore nödigt, att sådant i rättegång»- ordningen kunde blifwa inryckt eller något annat straff i detta måhl. stadgat.
3:o. Så händer och ty wärr, att nembden och de, som skola. sittia i rätten och dömma andra, med drickande, swärjande och såfwande under tingztijden efftersättia sitt embete, hwaraf offta förargelser, försummelse och irringar i iustitiens owilduge skippande förorsakas: altså hemställes allerunderdånigst, om icke det, som derom tillförne i landzhöfdingeinstruction och flerestädes stadgat är, kunde blifwa i rättegångzordningen inryckt, och derjempte wissa böther uthnembnas för den, som sig första resan förseer, hwilka sedan andra resan kunde fördubblas, och der ingen bättring föllier, från embetet. afsättias.
4:o. Om kärandens fehlande in contumaciam är förmält, att han bör ersättia swarandens tagne skada och försummelse, och att honom skall stå fritt åtherwinna saken på samma sätt, som om swaranden stadgat är, hwaribland intet om kärandens utheblifwande wid stadzrätterne förmäles; fördenskull hemställes underdånigst, om ickekärandens utheblifwande i städerne bör lijka ansees som på landet, hwartill det 9 cap. Rådst.b. gifwer anledning, och att käranden i
staden sedan kunde lembnas rådrum till 3:die rättegångz- eller rådstugudag sin sak å nyo fortsättia, så frampt han gitter bewijsa laga förfall, men skulle och dommaren pröfwa eller finna, att han malitiose desererat sin sak, att wid den händelse dess skiähl circa merita causæ icke ens uptagas borde, uthan den förre dommen remitteras till execution, uthan att effterlåta appellation i slijke måhl.
5:o. Där swaranden eller principalen förordnat för sig antingen munteligen coram protocollo eller skriffteligen någon fullmächtig att swara i saken, och sedan reser sielf bort till andra aflägne orther, om en sådan fullmächtig sedan effter principalens afresa skall wara tillåtit sig samma sakz widare uthförande effter egit behag afsäija, som offta är upspunnit till saksens fördröijande, hwilket synes nödigt att afskaffas och i rättegångzordningen tydeligen förekommas, så att, fullmächtigen kunde förplichtas saken till sluth uthföra och icke egenwilligt sin fullmacht upsäija.
