Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/629

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
615
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

bijwista, uthan och någre parter och wittnen afhållas behörigen att comparera. Och emedan lagmanstingzterminer åhrligen 3, 4 och flere månader föruth lysas och kundgiöres; altså synes oförgripeligen, att häradzhöfdingarne deras tingzterminer dereffter kunna rätta och sådant förhinder derigenom afböija.

4. Offta händer, att de stridige parter, som wid häradztingen litigerat angående jordetwister och fasta ägendommer, som präste- crono- och bördehemman å bägge sijdor äre interesserade uti, sig sedermera uti crono- och consistoriifullmächtiges närwaru och underskrifft förlijka, och wid lagmansrätten om confirmation på sådanne förlijkningar ansökia, betygandes så wäl crono- som consistorii fullmächtige, att präste- och cronohemman igenom slijke förlijkningar intet skola wara præjudicerade, uthan fastmera derigenom winna någon nytta och fördeel af bördheman. Huruwijda sådane förlikningar af lagmansrätten kunna confirmeras med förbehåld af Kongl:e Maij:ttz höga rätt, eller om prästerskapet och cronebönder deröfwer först böra införskaffa herrar landzhöfdingarnes eller Kongl. cammarcollegii approbationer, eller och om slijke förlijkningar aldeles intet tillåtelige äre, uthan disputen igenom laga syner och dommar straxt afgiöras skohle, som parterne till mycken bekostnad och tijdspilllan länder, derom behöfwes någon tydelig förordning. Den berörde clausule med förbehåld af Kongl. Maij:ttz höga rätt har man härtills wid confirmationerne öfwer förlijkningar derföre brukat, att lagmansrätten intet så fullkommeligen kan wara förwissad, om cronobefallningzmän och consistorii fullmächtige hafwa en noga information om cronohemmans rätt, och att icke uti förlijkningar något af förseende kan wara infört, som med tijden kan finnas lända cronohemman till förfång och afsaknat, hwilket då på den händelsen igenom sådant förbehåld bör stå öppen till wijdare laga ransakning och domb, och confirmationen af förlijkningen intet wijdare förstås, än för ett medel, de stridande parter för tijden, effter deras egen begifwande, att åthskillia.

5. Ändoch den 4 uti Kongl. Maij:ttz allernådigste stadga om processen de dat. den 4 Iulii 1695 förordnar, att parterne alle deras skähl och bewijs uti första instantien andraga och inläggia skohle; så finnes lijkwäl under tijden, att den parten, som wid häradztinget sin sak förlorat och deremot wädiat, wid lagmansrätten någre