af den wicht, att han icke borde swara till sielfwa saken, uthan ginge den förbij, så kunde wäl honom sådant tillåtas, doch så att dommaren, der han icke funne dem af den beskaffenhet, dem då straxt icke allenast förlade, uthan och med detsamma afdömde sielfwa hufwudsaken effter dess beskaffenhet; hwar och en laga wad förbehållit.
6. Hwad juramenta calumniæ beträffar, så emedan dageliga förfarenheten wijsar, att derigenom hwarken förkårtas eller förlänges rättegånger, uthan fastmera befares, att derwid af parterne missbruk föröfwes, i anseende dertill att sällan lärer någon finnas, som draget sky före samma eder att afläggia; ty skulle den widlöfftighet, som af detta såsom ett öfwerflödigt ting kan förorsakas, derigenom kunna afskaffas, där samma eder komme att uphöra.
7. När och händer, att något bewijs skall skie igenom wittnen. och någondera af parterne icke är tillfredz med dommarens uthslag i wittnesmåhlstwister, så är wäl förordnat, huru snart han sådant skall tillkiännagifwa, sampt der han derwid något missbruk föröfwar, huru han då skall ansees; men emedan offta händer, att mången wåger deruppå, och åther mången wäl uthlåter sig, att han will gå till öfwerdommaren, och går ändå intet dijt, sättiandes så den ena Som den andra saken derigenom i widlöfftighet; ty tyckes, att samma widlöfftighet skulle derigenom till en dehl kunna hämnas, der den. som i wittnesmåhlstwisters afgiörande finnes sig beswärad, äfwen tillhölles att ehrläggia wadepenningar, innan han finge gå till högre orth,
8. Så finnes och, att många twister deraf förorsakas, att handelsböcker och andra private annotationer ansees som halfwa skähl och få upfyllas med ed, hwaraf händer, att när kiöp- och handelsmän sampt flera se sig fritt stå hela 20 åhrs tijd att sökia en annan, låta de offta en sak liggia länge nog osluten, hwilken, medan alt är i friskt minne på bägge sijdor, bäst skulle kunna afgiöras. Och som möijeligit är, att den, som antecknade en annan före att wara sig skyldig, wäl kunnat fela i sin anteckning, eller och förglömma att upskrifwa, när den andra betalt; så föllier deraf, att som ingen giärna betalar det han intet niutit. eij heller betalar 2 gånger ett, ja, omskiönt han wore skyldig, när han intet minnes, om han är skyldig. det deraf förorsakas rättegånger, till att förtijga, det ingen kan wara säker om sin ägendomb, så länge en annan har frijhet att svälja sig den samma till. Samma widlöfftighet tyckes på det sättet bäst
