Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/639

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
625
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

kunna afhiälpas, der hwar och en, som till föllie af sin bok will en annan lagsökia och sin fordrans richtighet beswäria, förelades en wiss termin dertill, eller där han länge med sin skuldnär wille wänta, då skaffa sig ettdera underskrifwen täckning, handskrifft eller annat laga bewijs.

9. Hwad relationer angår, som författas i rättegångzsaker, så är fuller icke uthan, att de kunna hafwa nytta med sig, när någon sak skall företagas, men att de skola communiceras med parterne, lärer wara så mycket mindre nödigt, som sielfwa acterne läses up ord för ord, och mången af sådane relationers opsättiande söker att betiäna sig derigenom att uthdraga tijden.

10. Så skulle och det wara ett medel att afkårta onödige rättegånger, om den, som wadde ifrån underdommaren till öfwerdommaren, pålades att ehrläggia mera wadepenningar, än nu skier, doch så att hans uthlagde wadepenningar gåfwes honom åther, der han wunne ändring hos öfwerdommaren. Och der eij blefwe mer än 2:ne instantier, så skulle och wäl kunna uphäfwas det, att innan den wädjande parten ginge till håfrätten, skall han fullgiöra domben, uthan wore nog, att han stälte för saken och omkåstnaderna borgen, eller i brist deraf erhölle med sin ed, att han intet uhr wägen wijka skulle; hwarigenom och det skulle skie, att den tijd, som anwändes att effter see, huru dommen blifwit fullgiord, kunde anwändas till någon annan sakz företagande.


ff) Häradzhöfdingen Johan Gyllenadler.

1:o. Det är uti Kongl. Maij:tz stadga om processen af åhr 1695 § 2 mycket hälsosampt förordnat, att när den, som till tinget stämbd är, intet kommer, eller sig eij angifwer, eller wijses intet laga förfall, wid förste ting då skall dömmas icke allenast i saken effter dess beskaffenhet, uthan då går och den afsagde domb till uthmätning, och saksens åtherwinnande lembnas så swaranden till näste ting, om han hafwer skiähl dertill; likaledes och när käranden wid första tinget intet kommer tillstädes, att swaranden för hans tilltahl förklaras frij, med mindre käranden effter föregången laga stämbning på sin wederpart till nästa ting kan wijsa laga förfall. Men

aldenstund gienom menniskiones ondsko och arghet trätor och

Utlåtanden.40