twistigheter dageligen tillwäxa, så att ordinarie häradztinget på åthskillige ställen icke en eller twå dagar, uthan offta en eller flere weckor för de månge instämbde sakers skull kommer på ett ställe att påstå, så wille det ändå synas wara en stor swårhet för den tillstädes warande parten, det ware sig kiärande eller swarande, att till tingetz sluth upwachta, emädan dommaren tillförenne icke har mackt att dö i saken, och att effterlåta parten igen att resa ifrån tinget på någon tijd, wille och wara osäkert, effter ibland tingen, som i början synes hafwa det uthseende, att de långt nog torde uthdragas, genom det parterne till en stor dehl förlijkas, eller elliest ett och annat infaller och föredrages, hwarigenom actionerne wid det samma tinget abbrevieras, mot förmodan snarare slutas skulle; altså synes ännu doch oförgripeligen af mig påmint, att parterne i ty måhl till en god lindring och afkortning i processen lända skulle, om, sedan parten till en wiss dag wore instämbd – hwilket, att parterne till wisse dagar instämmas, och så månge som dommaren tycker ungefärlig sig kunna afhielpa, en stor lindring wore, om det af alle häradzhöfdingar observerades – han då upropades, och ej tillstädes wore, saken wid andre upropet fölliande dag straxt måtte företagas och afdömmas, hwilkendera parten tillstädes wore eller borto, och uthan att dermed till tingetz sluth fördröija, ty om änskiöndt det will inwändas, att den närwarande parten ändå wid slutet har att wänta genom expensers tillerkiennande sin satisfaction för drögzmålet, så är doch offta tijden för parten så kåstbar, att han derigenom mer förlorar, än dommaren honom i expenser kan tillerkiänna; under tijden är och den partens, som treskas, fattigdomb i wägen, att den andre eij kan blifwa i det fall skadeslös. Elliest hwad och dommaren i detta fall anser, så händer härwid, att parterne de förste tingzdagarne sällan infinna sig, fast dem än plicht för upropets försummande pålägges, effter de weta, att förän tingetz sluth, någondera af dem frånwarande, intet blir dömbdt i saken, men wid tingetz sluth komma parterne hopetals, af dem, som ärna inställa sig, och deras saker, som in contumaciam skole dömmas, komma och äfwen då alle på en gång och wid slutet, hwarigenom mot förmodan tingztimman längre, än man förmoda kunnat, uthdrages, då i synnerhet till stor swårhet äfwen för dommaren, när den ene tingzterminen föllier på den andre, och
