uti Kongl, håfrätten andraga, derigenom de få uthdraga saken till näste ting, efter dessemellan ingen tingztima infaller, eller rättegång wid den instantien hålles; och har man fuller icke så aldeles klart funnit af bemälte punct, att dommaren borde stadna med saken, när den begiärte dilationen blir afslagen, men så har doch praxis det wijst, i ty att wid de högre domstohlar det är räcknadt och förklarat för en fehlachtighet, när dommaren wid underrätterne på landet afslagit det begiärte upskåf och dereffter wid samma ting definitive dömdt i saken, och den parten in contumaciam, som, sedan han genom inlagd skrifft och för hwariehanda deri förebracht orsak sökt upskåf i saken, wid samme ting, som gemenligen af den, der treskas will, skier, sig icke infunnit, eller kommit så när, att han kunnat afwachta resolution om sin begärte dilation och sig dereffter rätta, det han likwäl synes bordt, hafwandes altså hwad dommaren i slikt måhl dömdt blifwit å högre orth aldeles uphäfwit och saken åter å nyo igen kommit att uptagas; nu som hwad kiäranden widkommer han, då han saken för rätta draga will, och den effter föregången stämbning incaminerar, bör och kan wara färdig med de skiähl, som han å sin sijda till att bewijsa sitt kiäromåhl bruka will, swaranden öppet står så wäl wid detta tillfälle som andra, då han in contumaciam dömmes, att åtherwinna saken wid nästa ting, om swaranden hafwer skiähl dertill, så lembnes till höga wederbörandes ompröfwande, om icke i sådane fall, när dommaren finner det begärte upskof och dilation lända allenast till saksens uthdragande, han, omskiönt den parten, som det sökt, sedan det wordet honom afslaget, wid rätten sig widare intet instälte, eller den gången swara wille, måtte saken inom samme tingz sluth med enteligit uthslag af hielpa, det swaranden, om han dertill skiähl hade, wid näste ting hade macht att åtherwinna, doch detta på dommarens answar altid lembnadt, om han ett för skiählige orsaker begärt anstånd icke bewilliar.
gg) Justitia: betiänte i Östergiötland.
§ 1.
1:o. Uti den 1 § af Eders Kongl. Maij:tz nådigste rättegångzstadga af den 4 Julii 1695 förmäles om tingens uthlysande, att lagmannen så wäl som häradzhöfdingarne böra effter föregången
