Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/644

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
630
URKUNDER TILL

communication med landzhöfdingen tingen så långt föruth låta uthlysa etc., hwilket på någon tijd således practiserat blifwit, att sedan lag männen med häradzhöfdingarna herrar landzhöfdingarne uti ortherne gifwit tillkänna hwad tingztermin de beqwämligast funnit, hafwa hem: landzhöfdingarna ordres derom till cronofougdarne affärdat, som sedan tingzterminerne publicera och uthlysa låtit; men som härwid undertiden händer, att innan lagmannen och häradzhöfdingarne kunna tå swar, om wijd de af dem projecterade tingzterminer något blifwer påmint eller och att de derpå uthlysta warda, hwarförinnan inga citationer kunna uthfärdade blifwa, tijden kommer att uthlöpa, så att de lagsökiande parter, särdeles de, som uthom lagsagun kunna wistande warda, få tillfälle att klaga öfwer terminernes kårtheet citationerne att uthtaga och dem deras wederparter behörigen tillställa, så att de och offta på sådant sätt få det beswäret och omkåstnaden att å nya stembning uti samma sak uthtaga; hwarföre Eders Kongl. Maij:tt uti diupaste underdånighet underställes, att som tingen böra på wisse och dertill uti rättegångzordinantien uthsatte sampt långligen brukade terminer om åhret hållas, om icke fördenskull lagmännen och härad:- höfdingarne sielfwe må sådane tingzterminer oförändrade få uthlysa låta, lijkmätigt lagens klara ord och innehåld uti Tingmålabalkens 11 cap., sedan de dem landzhöfdingen i orthen behörigen hafwa notificerat.

2:do. Sedan så finnes wäl uti samma första paragraph eller punct exprimerat och stadgat, huru stämningar så på landet som uti städerne wederparten tillställas skohle; men så förefalla doch icke sällan sådane qvæstioner wid lagmansrätterne, att oansedt uti en appellerad sak citationen blifwit uthagen af den appellerade och han genom gode män sökt att kunna dem samme wederparten uti händt! ställa, men något förseende med stämbningens inhändigande förelupit, antingen på något annat sätt eller att appellatus, som på åthskillige ställen hemwister hafwa kunde, nyligen wara bortrest ifrån det ena stället till det andra, och den appellerande då lembnat citationen hos sin wederpartz fållk uti det förra hemwistet, som den samma sedan icke ifrån sig skickat, uthan den swarande derföre desertion uti wadet påstår; altså som Eders Kongl. Maij:ttz stadga fullan så wida är klar, att den, som genom citations uthtagande till nästa lagmansting, sin interponerade appellation icke fullföllier, har giordt sig dess widare