procuratorer i hwar stad antages och af landzhöfdingen i orthen eller rätten authorizeras, sampt lijflig ed aflägga, som nödigt effter ortens beskaffenhet betarfwes.
§ 11.
Uti denne punct tahlas om dilationer och skåtzmåhl för parterne, att det skall tillåtas endera parten uppå begäran skaffa sig flere skähl och wittnen, då han borde sina skiähl angifwa och sin wederpart swara; så synes i detta måhl, att parterne kunna förblifwa wid den 4 §, som pålägger dem uti första instantierne tydeligen och noga framföra alt hwad till saksens upplysning tienar med alle dess bewijs, skiähl och documenter, och intet deruti förbigå och till öfrige instantierne lembna och upskiuta, och det så mycket skiähligare, effter som hwar och en bör komma för rätten så beredd, att honom intet bewijs fehlar wid första instantien; skulle och någon gång dommaren pröfwa sådant skåtzmåhl wara helt nödigt och skiähligt, att då emot ett sådant interlocutoriæsluth ingen appellation må ifrån 2:re instantien tillåtas, på det att en illwilliande part må betagit blifwa, draga uth tijden och bringa sin contrapart på skada och omkåstnadt, fast än den uti ingen dehl woro solvendo.
§ 12.
Här förmäles om parternes utheblifwande wid stadzrätterne och contumaciedommar, jembwäl tillåtelse att inom 1 månadh få upp saken igen i samma foro, hwilket oförgripeligen synes efftertänkeligit, att en dommare uti samma sak kommer att giöra twenne dommar, så och ett beneficium, som illa intentionerade parter missbruka; och fördenskull underdån-ödmiukeligen underställes den högl. Kongl. justitiærevisionen, huru wijda ändring därutinnan kan wara nyttig, att hwar måtte låta sig så mycket mehra angelägit på laga stembning sistera, när de icke wijdare i samma foro få upp saken, uthan måste sökia öfwerdommaren, och således effter den 2:ra punct ingen effter undfången stembning tillåtas absentera sig att swara sin contrapart till rätta, med mindre han wijsar etthera af de 8 eller sådane andre oungängelige förfall, som synes skiähligare effter förra tijders praxin, så att den, som en gång lagligen stembd blifwer till rätta af sin contrapart, och intet laga förfall kan wijsa, han bör och sin contrapart swara sielf eller genom fullmächtig, som saken är till; men sedan
