Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/663

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
649
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

förnyade rättegångzprocess finnes wara statuerat, att den, som brukar witterlig falskhet, osanning och orätt, eller sådane saker sig antager att förswara, som oskiählige äre, sampt emot godt och christeligit samwete, jembwäl emot goda seder strijda, skall exemplariter eller som saken och omständigheten finnes swårare afstraffas. Elliest underställer Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste godtfinnande Kongl. rättens ledamöter underdånigst, om icke lagmännen kunde blifwa emedlertid beordrade att uthlysa sina lagmansting antingen sidst uti augusti eller först i september månad, till dess någon allmän lag och förordning deröfwer blefwe afskaffadt.

För det öfrige påminna Kongl. rättens ledamöter i underdånighet detta, att som uti 2 och 12 §:ne angående contumaciedommars åtherwinnande utsätties, det sådant bör skie wid häradzrätterne inom nästa ting och wid rådstugurätterne inom en månad, sedan parten om contumaciedommen lagligen ansagd är; men huru lång tijd till contumaciedommars åtherwinnande uti consistorierne, hwarest offta parterne långwägade och på landet sampt på andre fierran derifrån aflägse orther boende äre, behöfwes och entelig nödig synes, sådant will Hans Kongl. Maij:tz egit allernådigste godtfinnande Kongl. rätten i underdånighet hafwa submitterat och understält.


ll) Häradzhöfdingen Joh. Anckarstråhle.

1.

En del af de stridige parter, som äro trätokäre, hafwa den elaka arth och owahna, att fastän de i sitt samwete äro försäkrade, att de hafwa största orätt, så drista de sig dock till frivole att wädja emot de uthfaldne dommar, och ibland för 3 à 4 dahler s:mtz wärde, ja, än och ibland emot sine klare obligationer och förskrifningar, som de aldrig kunna eller böra disputera, uthan fastmehra hedra och betahla, men allenast att draga saken för sin wederpart på långbäncken, honom till uthmattande och bekåstning, och omsijder, innan dess lagmanstinget hållit blifwer, som ibland ifrån höstetingen kan uthdragas nästan ett helt åhr, kunna bortsättia sitt goda, och transportera sig på andra orther och sine appellationer öfwergifwa; dy är min oförgripelige underdånige mening, att ett wist måhl nådigst termineras måtte, antingen den succumberande parten måtte wädja emot