Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/664

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
650
URKUNDER TILL

underrättens dommar, ehuru ringa saken är af wärde eller eij, och om icke den, som saken wunnit hafwer, på första dom och emot real borgen måtte få lyffta och uthmäta hwad som han wunnit hafwer.


2.

Såsom jag hafwer hördt och spordt, att ingenstädes i hela Kungl Maij:tz rike och länder några beseglade och igenomdragne tingzprotocoller finnas, uthan allenast här i Kongl. gouvernementet och hertigdömmet Skåne, men hwarken i Halland eller Blekingen, hwilket för allmogen och de strijdande parter tager bort stor tijd, i det dommaren med så mycket större sorgfällighet måste föra protocollet, och dommarne först concipera på löst papper, innan dess de kunna inskrifwas i det igenomdragne protocollet, men woro så wäl dommaren en stor lindning som jemwäl parterne till mindre uppehåld, om protocollet fördes på löst papper, tå dommen så mycket bättre kunde efter hwar sak författas och enligit med uniformiteten, men de be seglade och igenomdragne protocoller effter danska processen; dy är och min underdånige och oförgripelige mening, att oss här i hertigdömmet Skåne måtte nådigst förunnas samma frijheter, som andre wåre jempnlijkar i rijket, doch alt detta under behagelig correction.


mm) Häradzhöfdingen P. Rosentvist.

1:o. Ehuruwäl rättegångzordinantien klart nog förbinder, det ingen antingen af militiæståndet eller andre måge sine underhafwande hålla ifrån ting och stämma, så förspörjes likwäl offta, att då en eller annan af militiæståndet, som ryttare och underofficerare, wore inciterade, blifwa the effter publicerat citation bortcommenderade, ibland ochså med flijt, på icke så särdeles angelägne ährender, effter egen begäran hänwiste af öfwerbefählet, allenast dermed att undgå tingztijden; woro altså uthan förgripelse att påminna, det något närmare härom stadgades; sammaledes händer det ochså offta med frälse- eller andre bönder, att då de blifwa till tinget inkallade, sändas de i deras husbönders private ährender hijt eller tijt, och oansedt det eij för laga förfall ansees kan eller bör, kommer bonden lijkwäl derigenom att lijda, som måste lyda herrskapet, och offta emot sin wilia ifrån tinget på sådant sätt sig afhålla och bortoblifwa.