Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/679

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
665
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

Till § 4 och orden: faller dagen till beswärens ingifwande påminnes, om det icke woro bättre, at det således exprimeras; faller tiden till beswärens inläggiande.


Ad articulum XIX.

Wid 1 § och orden: therhos plichta i rådstugun och lagmans rätten ifrån 25 till 50 daler silfwerm:ts böter, håller wäl Kongl. Rätten före, at parter på alt sätt böra förhindras och igenom förestält plicht afhållas at missbruka det beneficium at wädja ifrån den ena instantien till den andra, på det domaren eij alt för mycket må blifwa beswärad med alt för många saker och justitien uppehållas, men så tyckes likwäl ett slikt beneficium appellationis, som Hans Maij :tt lemnat parterne at gå till högre rätt, genom förelagd plicht eij böra giöras dem så swårt, at ingen fördristar deraf at sig betiena, af räddhoga för böter pro temerario litigio; särdeles synes det wara i städerne och på landet swårt för en part, som i härads- och ciämnersrätten tappat, at han af fruchtan för plicht eij skulle töras underställa des sak lagmansrätten samt borgmästare och råds ompröfwande. I anseende hwartill den Kongl. Lagcommissionen hemställes, at såsom 1:o det icke allenast intet warit brukeligit, at underdomare fått påläggia en part temerarii litigii böter, utan och 2:do uti Kongl. Maij:tts förordning af den 10 decemb. 1696 tahlas allena om hof- och öfwerrätter, hwilkom det är tillåtit parten slik plicht at påläggia; Hans Maij:tt och 3:o förunt parterne beneficia instantiarum, och elljest något missbruk härwid hos underdomaren förfalla torde, samt parterne således blifwa afskräckte ifrån deras rätts proseqverande, och 4:o den, som förlorar wid lagmans- och rådstugurätten till expensers erläggiande dömes, som tyckes wara nog wid den instantien, förutan det, at bägge instantiernes domar af öfwerdomaren undertiden blifwa ändrade; om icke det för justitiens obehindrade lopp woro bäst, om hof- och öfwerrätter, så hädanefter som härtills, allena lemnas frihet at pålägga parten temerarii litigii plicht, när de dertill skiähl finna.

Till de orden uti samma 1 § och wari thet domarens ensak, påminnes, att slike böter eij tyckas böra tillkomma domaren, utan ärläggas till Kongsholms kyrckian eller till andre slike pios usus anwändas, som förr warit wanligit.