Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95
FÖRHANDLINGAR 1734

Hwartil de 3 öfrige stånden swarade med ja.

3 § bifölls sammaledes.

Wid 4 § påminte Hr Iserhielm, om icke den, som sielf pantar, griper så snart domaren som executoren i ämbetet, och hemstälte fördenskull, om icke brottet utan något rubrum med des straff kunde utsättjas och hafwa sitt säte uti 10 cap. Handelsbalcken; jemwäl och böterne på landet, deräst ofta hela summan eij kan wara 7 eller 8 dahler, lindras och utsättjas til 1/3 af summan.

Hr Ehrencrona swarade, at lagen eij anser quantum, utan brottet, emedan han egenwilligt fallit executoren i ämbetet. Hwad böterne angår, så blef wid förre riksdagen faststäldt, at de skola på alla ställen i lagen modereras.

Borgmästaren Aulæwill frågade, om icke saken bör gå til domaren.

Hr Wulfwenstierna: Om saken är klar och tilstådd, behöfwes det eij, men om derom twistas, måste domaren gifwa utslag.

4 § bifölls altså med denne förändring, at det tillägges näst efter orden »tillgripit hafwen: »böte och 40 dahler och rätte up skadan, när domaren thet pröfwat hafwer».

Wid 5 § påminte Hr Adlerbeth, at uti denne och den följande § tillägges Konungens befehlhafwande domarerättighet i anseende til dem sielfwa och til andre; hwarom 1695 åhrs förordning annorlunda stadgar. Och som detta synes eftertänckeligit. hemstälte han Riksens ständer, om icke desse §§ kunde slutas ut och det härutinnan förblifwa efter gamla lagen.

Hr Ehrencrona sade sig hafwa welat giöra samma påminnelse, hwad 5 § angår, emedan en menniskia snart kan regeras af en affect; men at efter 6 §:s innehåld, när parter emot hwarannan bruka otidighet inför landshöfdingen, han då må kunna belägga dem med böter.

Hr Adlerbeth: Det är för undersåtarne tryggare, at edswurne domare handtera sådane saker, och hafwa hofrätterne, dit desse måhl höra, altid härutinnan wist alfwarsamhet och stränghet.

Hr Wulfwenstierna: Lagcommissionens ändemål har warit at förkorta processer; och om någon finner sig genom de ålagde böter förolämpad, förmenas honom intet på wederbörlig ort at klaga.

Hr Adlerbeth swarade, at den lidande sattes emedlertid in petitorio.