Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/107

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
99
FÖRHANDLINGAR 1734

häradsfogden eller länsman å landet upsicht therå, och i staden then som ther tilsatt är, och äge han macht at genast näpsa then med spö eller fängelse, som straffet med flathet wärckställen»

3 §: »Eij må mannen dömas at slita flera än fyratijo par spö och qwinnan flera än trettijo par rijs, tre slag af hwartdera paret»

Sedan blifwer § som then tryckt är.

Thetta som således af Lagcommissionen upsatt blifwit, bifölls af Riksens ständer.

Widare uplästes then af Lagcommissionen giorde jämkningen uti


Utsökningsbalckens 1 Capitel.

4 § post verba »pantar något til sig» inrättas således: »warde genast skild wid thet han tilgripit hafwer, sedan falle honom domaren at böta fyratijo dahler, och rätte skadan up».

5 §z »Dierfwes någor missfirma Konungens befallningshafwande i hans ämbete med ord, skrifter eller åtbörder, warde therföre dömd af rätten i then ort ther brottet skiedt. Är thet brott groft, tå skall han i hofrätten anklagas och dömas»

Desse §§ biföllos af Riksens ständer som the nu woro inrättade.

Hr Borgmästaren Aulæwill begiärte wid detta tilfället, at Hr Öfwerståthållaren måtte tillåtas med et memorial at inkomma, som innehåller någre påminnelser wid denne 5 § i anseende til öfwerståthållareämbetet i Stockholm.

Sedan berättade Hr Wulfwenstierna, at som ständerne wid deras sidsta sammankomst jemwäl hänskutit til Lagcommissionens jämkande den 6 § af 2 capitlet Utsökningsbalcken, men man eij wäl fattadt, om hwad ther angående anslag förmäles aldeles skall gå ut, altså åstundas nu Riksens ständers närmare utlåtande, huru thenne § inrättas skall, och deducerade Hr Wulfwenstierna, hwad nytta thet hafwer til executionens befrämjande och wederbörandes skyndsamma förhielpande til deras rätt, at anslag in foro executivo jemwäl brukas.

Hr Ehrencrona förestälte, hwad åtskillnad härutinnan är emellan domare och executorer, emedan hos de förre bägge parterne eller och deras fullmächtige altid äro tilstädes, men hos de senare allenast den sökande parten; och påminte derjemte, at om fatalierne så spelas den swarande parten, hwilcken intet kan weta när anslagen skie, utur