händerne, lära hos K. Maij:t oändeliga beswär och ansökningar inkomma om restitution af fatalier.
Hr Öfwerståthållaren Frih. Törnflycht begärte wid detta tilället, at Riksens ständer med denna § något litet wille låta anstå, emedan uti det memorial, hwilcket han nu på stunden lärer hafwa den ähran at inlefwerera, jämwäl är andragit angående anslagens nödwändighet i Stockholm.
Riksens ständer gofwo härtil theras bifall.
Uplästes altså
Utsökningsbalckens 3 Capitel.
Hwilcket aldeles bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.
Sammaledes och thet
4 Capitlet.
Allenast at wid den 12 § af Hr Lagman Wattrang den påminnelsen giordes, at när twänne eller flere underskrifwit et skuldbref, det skulle kunna gifwa tillfällen til bedrägerier, om hwar och en allenast pro rata skulle betala, emedan en rik och en fattig kunde sättja sig ihop, och när den fattige för sin oförmögenhet skuld eij förmått betala, de sedan efter öfwerenskommande sins emillan dela hwad för den fattige uti betalningen brustit.
Men som härtil swarades, at alle sådane casus altid blifwit dömde efter förskrifningarne, och beneficium divisionis tillåtit blifwit, när eij obligatio in solidum warit ingången, så giordes ingen ändring uti bemälte §, utan gillade ständerne den samma som han war.
Uplästes
5 Capitlet Utsökningsbalken.
1 §. Härwid påmintes af Borgarståndet, at som det ofta kan wara lång wäg at resa, om eden hos Konungens befallningshafwande altid skall afläggas, näst ordet »befallningshafwande» tilläggas må: »eller domaren»
Frih. Wrangel: Then sökande kan och hafwa lång wäg til Konungens befallningshafwande, och bör i thetta fallet faveuren wara på thens sida som söker sin rätt, och eij på den treskandes.
Härtil swarades, at den sökande igenom fullmächtig kan låta afhöra eden, men den andra måste sig sielf inställa.
Hr Biskopen Dr Eric Benzelius sade at Prästeståndet
