Landshöfdingen til Riksens h. ständer, om icke, i anseende til desse och flere skiähl som han androg, 5 § uti 1 capitlet Utsökningsbalcken så kunde blifwa stående, som den af Lagcommissionen första gången blifwit projecterad.
Häruppå discourerades widlyftigt om denna saken, och uprepades å ömse sidor de skiähl, som uti protocollet af den 17 Julii finnas anförde, med flere.
Hr Landtmarskalken frågade, om hwad nu således blifwit discourerat giör någon ändring i det som redan faststäldt blifwit, och om icke ofwannämde 5 § så förblifwer, som den nu af Lagcommissionen är jämkad och i dag för ständerne upläst; hemställandes derjemte, om icke hwad K. slottscancelliet i Stockholm angår – med hwilcket är en hel annan beskaffenhet, aldenstund der föres et ständigt protocoll, som eij skier uti landscancellierne – af K. Maij:t med råds råde en särskilt förordning så wäl angående forum, när embetet missfirmas, som ock angående anslagen, hwilcka i Stockholms stad eij böra afskaffas, kunde utfärdas och wid Riksens ständers nästa sammankomst blifwa faststäld.
Detta bifölls af Riksens ständer.
Utsökningsbalckens 6 Capitel.
1 §. Secreteraren Brehmer påminte, at der stora jurisdictioner äro, häradshöfdingarne kunde tillåtas at förordna andreitheras ställen til wärderingars förrättande.
Hr Wulfwenstierna swarade, at man uti Lagcommissionen hållit för betänckeligit at lämna et sådant allmänt tilstånd, emedan wärderingar äro ofta angelägne författningar, kunnandes häradshöfdingarne, när omständighetarne så fordra, ihofrätten begära lof härtil.
Widare påminte Secreteraren Brehmer, at det synes wara nog, om i städerne, som det härtils wanligit warit, twänne rådmän förrätta wärderingarne.
Hwartil swarades, at Lagcommissionen utsatt trenne, på det man altid må kunna hafwa decision.
§ bifölls.
Sammaledes och the öfrige §§ i thetta capitel.
7 Capitlet
bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.
