Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
101
FÖRHANDLINGAR 1734

höijeligen önskade, at de månge edgånger kunde förekommas, hwilcka, när de blifwa en wahna, äro en profanatio nominis divini, och hemstälte Riksens ständer, om ingen utwäg skulle finnas dem at undwika.

Härtil swarades, at detta är det yttersta medlet, som til sanningens bestyrckande uptänckas kan, och när det skier sanningen til styrcko, är det intet något missbruk af Guds heliga namn.

Sedan öfwer then af Borgareståndet giorde påminnelsen något widare blifwit discourerat, funno ständerne godt, at näst orden »Konungens befallningshafwande» tilläggas bör: »eller hos domaren, ther sådant beqwämligare therstädes skie kan».

De öfrige §§ i detta capitel bifölles, allenast at uti den 7 § ordet »skog» går ut, emedan aldrig någon skog är utan jord.

Hr Öfwerståthållaren Frih. Törnflycht begärte Deras Excellencers och Riksens ständers benägna tilstånd, at des memorial, innehållandes någre påminnelser wid 5zte § af 1 capitlet Utsökningsbalcken i anseende til öfwerståthållareämbetet och slottscancellietistockholm, måtte få upläsas och i gunstigt öfwerwägande komma, hwarwid Hr Öfwerståthållaren lofwade gifwa all nödig uplysning på de inkast som kunde giöras, men sade sig eij wilja swara på någon critique.

Memorialet uplästes, hwarutinnan åtskillige skiähl anföras at wisa det så wäl för executionswärckets som Konungens ämbetsmäns wärdighets skuld wara nödigt, at bemälte § så blifwer ståendes som den af Lagcommissionen först blifwit inrättad, och Konungens befehlshafwande frihet lämnas, när otidighet emot dem eller i deras närwaro brukas, at pålägga de i § utsatte böter; eller om detta eij skulle agreeras, at då bemälte 5 § aldeles må gå ut och den 6 någorlunda ändras; men om Riksens ständer intetdera af desse förslag skulle behaga antaga, at K. Maij:t då må lämnas frie händer med råds råde utfärda en ny förordning för executoren i Stockholm, hwaruti om anslagen jemwäl kunde införas, hwilcka här i Stockholm eij wäl lära kunna afskaffas.

Frih. Eric Wrangel förestälte nödwändigheten deraf, at embetens myndighet af ständerne tagas i beskydd, särdeles som månge, hwilcka eij hafwa rätt begrep om friheten, eij draga betänckande Konungens ämbetsmän at missfirma; och skulle wid en sådan händelse den, som böterne blifwit pålagde, tro sig wara för när skiedt, så hafwer han remedia juris för sig. Hemstälte altså Hr