Frih. Wrangel sade § wara klar nog.
K. Lagcommissions ledamöter mente det följa af sig sielft, at ingen annan än domaren kan pröfwa skiälen.
Sedan häröfwer något blifwit discourerat, pröfwades nödigt, at desse orden: »eller goda skiäl därtill styrka», skulle således ändras: »eller domaren pröfwar goda skiäl därtill styrka»
Wid 12 § pröfwades nödigt i anledning af Hr Kyrkioherden Norbergs påminnelse, at föliande twenne måhl skulle till K. Lagcommissions utarbetande remitteras:
1:o om den wigsell skall gillas, hwilken förrättas af den, som intet är präst; 2:o hwad straff en sådan skall hafwa.
3 Capitlet.
Wid 1 § sades, at 4 wittnen woro för mycket.
Hwartill swarades, at lagen talar i denna § om det som ordinairt bör skie.
§ fick altså bifall.
Wid detta tillfället frågade Hr Lilliestierna, om icke den, som lägrar en mö under ächtenskapslöfte, innan han är 21 åhr, må få taga henne, emedan det åhret utsättes i 6 § af 1 capitlet.
Swarades, at H. K. May:t Wid så fatte omständigheter kan dispensera i anledning af slutet i benämde 6
Fick altså denne § bifall.
4 Capitlet Giftmålabalken.
Wid 4 § hemstälte Hr Ärkebiskopen till ständernes ompröfwande, om icke straff bör utsättas för dem, som af lättsinnighet förlofwat sig och sedan begiära skillnad.
Därtill swarades, at sådant observeras uti nya Kyrkioordningen.
Wid 7 § uplästes en påminnelse, at i denne § följande mening införas måtte: »Kommer han till sig igen och begriper, at här uti har warit swek, så bör han det inom twenne dygn med wittnen motsäija, eljest stånde förlofningen».
Lagcommissionen förklarade sig, at den hållit betänkeligit at utsättia här några fatalier, hwarigenom wägen kunde öpnas till en uppenbar illusion af lagen; fördenskull ankommer det på domarens ompröfwande, huru wida denne haft tid at betänka sig.
