H. Exc. Landtmarskalken frågade, om ständerne äre nögde med swaret.
Därtill swarade de ja.
Wid 8 § uplästes en skriftelig påminnelse, at wid de orden »åhr och dag» kunde tillsättias: »uthom laga förfall, som domaren må pröfwa».
Härtill swarades: I denne casu består brottet i sielfwa öfwergifwandet, och altså har ey laga förfall rum, ey eller kan man obligera fastemöen at wänta på honom längre än ett helt åhr, när han emot hennes samtycke egenwilligt reser ifrån henne, hwarigenom hennes lycka kan förspillas, och nog wises det han har ingen upriktig kiärlek för henne.
§ want bifall.
5 Capitlet.
Wid 3 § giorde Hr Weili den påminnelsen, at bewiset måtte stanna på den andra makan.
Men § blef enhelleligen bifallen.
6 Capitlet.
Wid 1 § giorde Hr Weili den påminnelsen, at wid ordet »arflös» borde »aldeles» tilläggias.
Men det pröfwades onödigt, ty uti orden »giöra henne arflös» är intet undantagit.
7 Capitlet.
Wid 2 § uplästes Prästeståndets påminnelse, at uti denne § är utelemnat, det alle trenne lysningarne böra skie på en söndag, när fästeman eller fästemö ligger på sotesäng, likmätigt Kyrkiolagens 15 cap. 18 §.
Härtill swarades, at Lagcommission har hållit betänkeligit at in~ föra denne casum, emedan mången skulle giöra sig siuk och skaffa sig attest därpå samt således i hast bringa sig till wigsel, emot hwilken eljest torde wara laga jäf. Thessuthan tyckes ändemålet till ett rätt ächtenskap här icke finnas, uthan går det allenast ut på participation i egendomen, arfwingarne till przejudice.
Hr Lilliestierna biföll presteståndets påminnelse med utlåtelse, at han finner den samma reel och grundad i Kyrlcioordningen.
Men § blef bifallen.
