skiuta, utan allenast jordägande, hwarföre, när det androm woro förbudit, han trodde, at det wilda mera skulle ökas, i det en skattebonde sielf skulle wara mohn om at bibehålla och spara hara och fogel, som hade tilhåld wid des hemman samt anklaga ryttare och knechtar, som wille gå därefter, hwilcket nu eij skier.
Gref Tessin: Det är bekant, at jagt är et regale, som Konungen genom privilegierne meddelt Ridderskapet och adelen; altså lärer man bäst och snarast kunna komma härifrån, om detta slutes ut ur lagen, äfwen som alle andre ärender hwilcka röra privilegierne.
Åtskillige af Borgareståndet sade, at de begiära ingen jagt, utan allenast den rättighet, som jordäganden efter gamla lagen tillkommer til hara och fogel på des grund.
Hr Hammarberg: Emedan Hr Landshöfdingen Ehrencrona så wäl deducerat saken, will iag wara ganska kort. Här är i skrifterne af de öfrige respectiwe stånden andragit, 1:o at jagt på hara och fogel eij är et Konungens regale, men lät oss gå i det stånd wij woro, när regeringsformen uprättades, då var det ju en Konungens rättighet, och war det så då, så är det så nu med, så at wij fördenskull eij kunna giöra någon ändring härutinnan, utan at tillika giöra ingrep uti Konungens höghet; 2:o sägs, at man intet will giöra något inbrått uti Ridderskapets och adelens privilegier; men hwad är et privilegium annat än exceptio a lege? Lagen säijer, at ingen annan än Konungen skall jaga; igenom exceptionen är jagten Ridderskapet och adelen tillåten; tillåtes samma frihet åt alla, så är det eij något privilegium mer. Iag hemställer det lofl. Borgareståndet at eftertäncka, om wij således wille argumentera: Borgerskapet skall efter deras privilegier wara tillåtit at handla i minut i städerne, men Ridderskapet och adelen wilja också handla i minut på landet, skulle icke Borgareståndet anse sådant för en förkränckning af deras privilegier? Och hwad Allmogen beträffar, så få de eij, när de köpa sine skatterättigheter, den rätten at skiuta.
Undertalemannen sade, at Allmogen eij will giöra inbrott uti K. Maij:ts höga regale eller uti Ridderskapet och adelens privilegier. Här talas om jagtfrihet, den påstås eij af Allmogen; men som man wet, huru landet är upfyldt med skadediur, så skulle de samma förgå oss, om Allmogen betogos at skiuta dem. Få de nu til den ändan bära bössa, så woro det alt för eftertänckeligit, om dem en hara
