Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
171
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

termin til protocollernes inlefwererande i Håffrätten kunde blifwa uti december månad åhret påföljande, hälst och som session i Kongl. Hoffrätterne då ophör, at ledamöterne hafwa tillfälle at påse Häradzhöfdingarnes domböcker.

§ 6 §. hwarje tingsstad skall häradzkista wara, tillägges: ther sådant åstadkommas kan.


Lagkommissionens svar.

§ 5. Den i lagen utsatte termin tyckes wara tilräkelig, och ju längre tid dem lemnas, ju mer draga de på sig arbetet. Thesutan när laga förfall anses, få de prolongation i Hofrätten.

§ 6. Häradskista bör wara å hwarje tingstad, til häradsrättens acters gömmande.


Cap. 3.

§ 2. »Och må lagman taga till hielp och råd» etc. Denna mening synes mindre nödig i lagen, hälst som deraf torde någon orimmelig slutsats af obetänckta giöras, som skulle herrar lagmännen deras dommareembete icke utan råd och hielp sielfwa gitta förestå och förrätta, sedan likwähl hwarje måhl wid häradzrätterne af häradzhöfdingarne utan hielp och råd, som swårast är, äro förut utarbetade. Mången kan ock skiähligen befara, det sådane lagfahrne män, kunde missbruka den här tillåtna friheten, med rådens meddelande, hwar till kommer, at icke utan skiähl i dommareeden är infördt, det dommaren hwarcken för än dommen afsäges eller sedan skall uppenbara dem, som till rätta gå, eller androm, the rådslag, som rätten innom lyckta dörrar håller; hwilken hälsosamma nödwändiga omständighet aldrig ärnås kan, om andra tillåtit wara skall at bewista rådslagen, än de, som domareeden aflagt hafwa. Hwarföre borgareståndet är så mycket mehra af den oförgripeliga tancka, at denna mångom tör hända till præjudice ländande mening kunde alldeles gå uth, som deras rådförande icke det minsta uträttar, enär de icke sådane, eller för dommen answarige äro.

§ 5. Effter »inkommen är» tillägges: »där så begiäres wid bot dahler.»


Lagkommissionens svar.

§ 2. Lagcommission tycker ingen fara härwid wara, effter som lagman är answarig för domen med nämden, och desse bisittiare, som