Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
ANMÄRKNINGAR MOT FÖRSLAGET TILL RÄTTEGÅNGSBALK

dilation förunnas, hälst som är at præsumera, där de wore af någon wicht, hade parten eij underlåtit dem med sig at hafwa, aldenstund parterne å både sijder, förr än de för rätten företräda, böra altijd wara betänckte på de inkast, som den ena må den andra kunna giöra. Ibland händer, at swaranden, i anseende till sakens widlyftigheet, däruti han stämbd är, begiärer dilation till at därutinnan giöra sig kunnig, aldenstund förr än sådant skiedt, kan han hwarcken negative eller affirmative litem contestera, det äger rätten pröfwa och därefter termin föresättia. Men i fall skiäligt lijknelse är, at dilation sökes till att uthdraga tijden och uppehålla sakens afgiörande, hafwe domaren macht at fodra af den sökande eed, at dilation ej i sådant afseende sökes. Undandrager han sig straxt eden at praestera, så må ej heller dilation förunnas, utan honom påläggias at contestera litem, och där han sådant sig undandrager, förfare, som wid cap. 12 § 3 anfördt är.

[b] Eij må någonthera parten uti civilmåhl mera än en gång dilation gifwas. Men uti criminalmåhl kan dilation oftare förunnas, alt efter som domaren skiäligt pröfwar.

[c] Uthi slutet af denne § står, at öfwer upskof må ingen klaga, utan så är at han menar kunna wijsa, thet saken allenast därmed uppehålles. Därtill synes det böra läggias, at den hwilken upskof blifwit afslagit, eller det ärhållit, dock ej sig så långt sträckiande, som han åstundat, må ej tillåtas beswär däröfwer hoos Hoffrätten at anföra, eij heller Hoffrätten det at antaga.


Lagkommissionens svar.

§ 1. [a] Här talas allenast om exceptione fori, och altså förstås af sig sielf, at domaren ej bör utlåta sig om mer än om saken hörer til des domstohl eller ej.

[b] § tillåter at missnöijet genast betygas kan; men will han hafwa betäncketid, är honom dag ther til lemnad.

[c] Parten böter, som således will gäckas med justitien, och fälles elliest til expenser för wederparten.

§ 2. [a] Thesse böter grunda sig på förordningen af åhr 1728 den 12 april och är skiäligt, at den, som utan fog således utdrager rättegången, therföre plichter.

[b] Härpå är redan swarat wid de föregående capiteln. Om de