bok anteknat det han uthborgat, men den andra har anteknat i sin bok, hwad han därpå har betalt. Där wärjemålseed ej i sådant fall må hafwa rum, utan den fodrande tillåtes at giöra juramentum suppletorium til swarandens gravation, kan ofta hända, at en får twå gångor betala ett.
§ 7. [a] Wijd det här står, at den, som sielf eller hwars skyldemän hafwa i saken deel, eller kunna nytta eller skada däraf wänta, må ej wittna, förekommer den frågan, om uthi en meenigheets klagomål öfwer sin förman den af samma menigheet må tillåtas at wittna uti det, som allmenneliga klagas? Däröfwer finnes Kongl. Maij:ts till justitiens administrerande förordnade och befullmächtigade H:rr Rådz bref af den 15 Martii 1705, så lydande: »Hwarpå länder Eder till swar, det kunna wij intet ansee Inspectoren Litz wid den förordnade Commission i detta måhl giorde generalexception emot allmogen för giltig, emedan och således i brist af andra och främmande och uthsochnes wittnen, Kongl. Maij:tts rätt och sielfwa rättwijsan skulle komma att ligga under aldeles, utan bör allmogen efter aflagd eed, och allfwarsamma till dem giorde förmaningar att uthsäija rätta sanningen, få inför Commission wittna i det dem witterligit är, oachtadt de jämwäl å sin sijda kunde hafwa något allmenneligit at klaga, hwilket och så wäl med förre praxi i wissa måhl, som Kongl. förordningar pröfwas enligit wara. Men skulle Inspectoren Litz dessutan något annat particulärt jäf emot en eller annan, som till wittnen åberopas anföra, där uti förfaren I efter lag och allmänna processen.» En dylijk casus, som en gång existerat, kan och en annan gång existera, och fördenskull nödigt, at något wist därom här införes.
[b] Uthi civilmåhl, där twist är emellan twenne härader eller andra menigheeter, pläga testes de universitate föreställas; huru wida de måge wittna eller eij, därom förmäles eij, som dock till wederbörlig rättelse nödig är.
§ S. Af det här står, at då en part eij kan straxt fultyga sitt jäf emot wittne, skall domaren föreläggia honom dag därtill, kan lätteligen hända, at någor, som eij är måhlsägande i en saak, tillägnar sig målsäganderätt under prætext at fultyga jäf. Men som sådant in praxi förkastas, och rubbar den allmänna lagen, lärer wara nödigt, at något härom liusligare införes.
