§ 2. Det här förmäles om böter, därom är wid föregående § påmint.
Lagkommissionens svar.
§ 1. [a] Therför böter parten, för det han giör domaren despect, och ej begär lof, innan han reser bort, och thesutom hindrar han domaren at få widare uplysning, som torde fordras.
[b] Thetta följer af sig sielft, ty får en contumax appellera intra fatalia, fast mera thenne.
Cap. 20.
§ 1. De här utsatte böter, som blifwa rättens ensaak, kunna skiähligen modereras wid första instantien till en daler, wid den andra instantien till 2 daler och wid den triddie instantien till 3 daler, dock så at desse böter ej hafwa rum uti den första instantien, med mindre at begge parterne någon gång förewarit, och ej härledas deraf, at den ena låtit stämma den andra, ty at ofta kunna parter förlijkas i så ringa mål sin emellan, at omkåstnaden at fara till rätten det at angifwa, öfwerstiger wärdet för förlijkningen.
Lagkommissionens svar.
§ 1. Thetta grundar sig på 1695 åhrs Processordnings 23 §.
Cap. 21.
§ 1. I twister wid första instantien, särdeles i ringa saker, och där parterne eij sielfwe kunna skrifwa, lärer wara billigt, at de förskonas för omkåstnad på expenceräcknings skrifwande, och idet ställe tillåtas dem munteligen i en summa opgifwa deras rättegångskåstnad, då den eij stiger öfwer 20 daler silfwerm:t, hwilket domaren må pröfwa, och där skiäligit finnes moderera.
Hwad här förmäles om wadepenningars ärsättiande af den parten, som tappat, därom upskiutes till den påminnelse, som wid cap. 25 § 19 kommer at giöras.
§ 4. Här förmäles om compensatione expensarum uti instantia appellationis med bijfogad limitation. Denne limitation må eij lämbnas i domarens godtyckio, utan således uthsättias, at där den wundne dommen ändras på samma skiäl, som i första instantien blifwit
