Cap. 18.
§ 2. Uti föregående § förmäles om den intervenient, som ej prætenderar för sig någon rätt till omtwistade, utan bijträder den ena parten, för det at han är hans fångesman, eller kommer at ärsättia det, som för honom brister, i hwilket anseende begge ansees som en person. Men uti denne § förmäles om en sådan intervenient, som för sig enskijlt prætenderar rätt eller förmån till det, hwarom begge parterne twista och hwarifrån han will begge sluta. För en sådan intervention kan ej twisten emellan parterne upskiutas, till dess at intervenienten uthfördt sin talan, hwilken begge parterne bestrida, utan lärer wara säkrare, at domaren emellan de stridande parterne afgiör twisten, och i domen lämbnar intervenienten at uthföra sin talan, dock så, att in foro executivo må ej execution därpå föllja, förr än intervenienten uthfördt sin talan, utan det wundne imedlertijd och i anledning af Kongl. Maij:ts resolution den 29 nov. 1688 ställes uti qwarstad.
§ 3. Det, som wid föregående § är påmint, är och här wid at påminna.
Lagkommissionens svar.
§ 2. Om execution skulle hwila, woro domen fåfäng. Thesutom woro och fåfängt, om domaren skulle döma imellan thesse twå, och then tredie sedan skulle winna them ut. Och samme domare kan ej eller wäl ändra sin förra dom, oachtat den tredie aldrig så goda skiäl framtedde. Therföre tyckes bäst at låta förblifwa wid §.
Cap. 19.
§ 1. [a] Där rättegånger fördes munteligen, wore det, som här införes, ej at befara. Men för den widlyftigheet, som skriftwäxlingar med sig föra, sampt den långsamma upwachtning därwid är, kan lätteligen hända det, som här förbiudes; dock som här införes, at på en sådan händelse, må icke dess mindre domb i saken gå, så äro de här uthsatte böter både onödiga och öfwerflödige, och domaren ej befogad i detta måhl till några böter.
[b] Detta kan därtill läggias, at den parten, som förlorat, må fritt stå att appellera, allenast at det skier innan at fatalierne förflyta.
