och innehåld är, at om meublerne, som i hemfölgd gifne äro, finnes ey wara förnötta, så bäras de till arfskiftet åter sådene som the tå äro, och anses intet sedan nyttan, hwilken barnet, som them i hemfölgd fick, af theras nyttiande haft, ty thet kan wara lika mycket, om de blifwit brukade i föräldrarnes eller i barnets hus. Men om the äro förnötta, kunna the ey gå till skifte, therföre fordrar billigheten, at the tå skola i penningar beräknas, doch icke som the woro, när the kiöptes eller gåfwos uth i hemfölgd, utan sättes ett billigt prijs på them. Elliest och thär the skulle beräknas, såsom när the kiöptes eller wid hemfölgdens utgifwande woro wärde, och en annan skulle thäremot wid arfskiftet få så mycket i reda penningar, skulle thet barnet komma at lida, som sin hemfölgd i meubler fådt, hwilka förälclrarne ofta gifwa bättre och pretieusare, till at hedra sig sielfwa, än barnet them betarfwar. Thesutan har man tykt, at man måste låta thetta ankomma på föräldrarnes egit behag, och så wida the ey sättia prijs på slike meubler i hemfölgd gifne, kunna the ey eller så högt beräknas.
Sedan discourerades widlyftigt, om sådane meubler skola Wärderas efter deras beskaffenhet, när son eller dotter fick dem, eller efter det wärde, som de äga, när arfskiftet skier.
Och remitterades denne § till K. Lagcommission, at ytterligare utarbeta densamma.
Wid 17 Capitlet
war ingen påminnelse.
Erfdabalken 1 Capitlet
want bifall.
2 Capitlet.
Wid 1 § påmintes af Präste- och Borgarestånden, at de kunna sig öfwer denne § nu icke utlåta, emedan densamma dependerar af 4 § i 10 cap. Giftmb., öfwer hwilken § förberörde stånd förbehölt sig än ytterligare at få inkomma med sine anmerkningar.
Härpå swarades af Lagcommissions ledamöter, at uti 10 cap. Giftmb. handlas om giftorätten, men här huru arf delas skall.
3 Capitlet.
Wid 2 § uplästes Hr Abrahamsons anmerkning af föliande
innehåld: I detta capitlet utslutes den dödas samsyskon at ärfwa med
