Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
271
TILL 1734 ÅRS RIKSDAG
26 Cap. 11 §.

Membrum 1:mum tyckes böra bli beståendes, efftersom fast någon sielf håller före hans wägstycke wara gilt, det doch icke blott ankommer på hans egit tycke, utan bör wägen af cronobetienten gillas, hwarföre hwar och en bör wid wägrödning sig infinna; och om någons wägstycke då finnes förswarligt, kan han straxt få fara hem igän.

Wid slutet af denne § kommer att tilläggas, effter ständernes godtfinnande wid förra riksdagen: Samma macht äge ock borgmästare och rådh, ther stadens wägstycke ej bättras.


27 Cap. 2 §.

Ständerne ändrat.

Såsom prästeståndet påmint, att de wid slutet nämde 6 år wore för kort tid, hwilket jemte Hr Abramssons påminnelse är til Lagcommissionen remitterat, så är föliande ändring giord.

Ordet »klockarestugn» går ut.

Effter de orden »om ther tilräckelig skog är» kommer således att ändras: Tarfwar prästegård flera hus, bygge och uppehålle präst them sielf, eller gälde thet, som brister. Flyttas han ifrån thet gäll, och finnes han wid husesyn hafwa bygt mer, än han i årlig bygnad bordt effter 28 cap. 3 §, niute therföre betalning af then, som effterkommer. Bygger präst flera hus, än prästegård tarfwar, til sin beqwämlighet, och wil then, som effterkommer, them effter laga mätning ej behålla; tå må han them bortföra, som bygt hafwer. Är timmer thertil tagit af prästegårds skog, betale thet timmer effter synemanna ordom, och komme the penningar sochnemän til godo, wid theras bygnad å prästebordet.


27 Cap. 3 §.

Effter ständernes påminnelse är den således ändrad:

I staden byggen och förbättren the hus och gård för präst, som ther hus och grund äger eller ther borgerlig näring idkar, och ej särskilt therfrån befriade äro. Sedan de hus lagligen bygde äro, wårde them präst, att the ej fördärfwas, och af wårdslöshet förfalla. [I marginalen: Åstundas ständernes utlåtelse, om thetta skal wara onus personale eller reale, conf. 1723 års prästprivil. 17 §.]