Ridderskapet och adeln woro af then meningen, at en wiss termin honom föresättias bör, på det, om han sig ey bättrar, nästa arfwingar måtte få tillträda arfwet och thet ey lemnas uthan skiötzel.
Preste- och Borgareståndet höllo betenkeligit at föreskrifwa en wiss termin.
Såsom Stånden woro uti differente meningar härom, fördenskull blef denne qvaestion upskuten till nästa sammankomst.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer i dag åt, och blef aftalt, at de härnäst klockan half otta skulle komma tillsammans.
Den 17 Martii.
H. Exc. Landtmarskalken lät giöra sin uhrsächt, at han ey kunde komma up, efter han war opasslig.
Och altså förde wid denne sessionen Gref Charl Emil Lewenhaupt ordet.
Och när Deras Exc:r och Riksens Ständer sig församblat, uplästes
8 Cap. af Ärfdebalken.
Öfwer 8 § jemförd med den 7 uplästes en anmerkning, som gick därpå uth, at emedan föräldrarne äro de som synda och i följe däraf förwärka sin rätt till arf, men ey det oskyldiga barnet, så tyckes föräldrarna så mycket mindre böra ärfwa sådane i lönskeläge födde barn, som barnen efter thenne lagen intet få ärfwa föräldrarna.
Därtill swarades 1:o, at horungar ey böra niuta arfsrätt med ächta barn eller sättas med dem i paralell. Skulle och horunge få ärfwa fader sin, så skulle mången lättferdig kona igenom lägersmål komma till egendom, i thet hon, när barnet sedan dödde, finge ärfwa thet som barnet efter fadren i arf tillfallit. Men som 2:o föräldrarne dragit försorg för barnets upfostran i barndomen, så bör föräldrarna tillfalla thet arf, hwilket thet barn, som i hordom eller lönskeläge födt, efter sig lemnat, såsom i det 8 § stadgas. ,
Riksens Råd och Ständer biföllo thesse §§:ne, såsom the af Lagcommission äre projecterade.
9 Cap.
1 §. Uplästes Hr Lilliegrens påminnelse eller förfrågan, om icke den egendomen, som testementerad är, skall och förteckningen wara underkastad.
