qwarlåtenskap så stor del, som theras döde fader eller moder taga bordt, om then lefwat, hwarigenom en rätt proportion emellan then af föräldrarne, som lefwer, och barnen, som således komma at ärfwa sitt syskon är utfunnen. Ad 2:m, at halfslechten i denna nya lagen admitteras widare till arf med helslechten, än uti then gambla, så föruthan at H. K. May:t uppå Swea Hofrätts förfrågan har förklarat, at halfslechten bör äfwen wid andra tillfällen, än 9 cap. Erfdab. innehåller, niuta sin del, när then är i lika grad med helslächten, och uti echtenskapsmål ingen åtskillnad giöres emellan hel- och halfslächt; så emedan thet owedersäijeligit är, at halfslechten iu är lika när i blodet som helslechten, fast halfslechten är ab uno latere och helslechten ab utroque latere cum defuncto junctus, ty böra de och wara samarfwa, och hwar få sin del efter som han med then döda i skyldskapen förbunden är, helst emedan alt som bloden löper igenom ätteledeme, så är skyldskapen, och som skyldskapen är, så måste med arfwet gå, och defunctus ey bör præsumeras hafwa haft annan voluntas, än then som på billigheten och blodsbandet sig grundar, när han per testamentum ey yttrat sin yttersta wilja. Men hwad portion halfslechten niuta bör med helslechten, det förmäles här i detta capitlet, nemligen ingen annan än then, som igenom communem stipitem, i hwilken hel- och halfslechten tangera hwarannan, them tillfaller.
Swaret bifölls.
Sedan berättade Hr Cammarrådet Wulfwenstierna, at K. Lagcommissionen funnit nödigt, at uti 2 § efter desse orden: »sins stelle och rätt», bör denne mening inflyta: »Äro ey flera till än ett af sameller halfsyskon, eller theras bam, som arf med moder tager, niute moder helften, där hon eljest efter landzrätt ey mer än tridiung taga Skulle»
Denna tillsatz blef bifallen.
Äfwen blef alt thet öfriga i thetta capitlet bifallit.
Wid 4, 5 och 6 cap. war intet at påminna.
7 Capitlet.
Wid 4 §, efter en widlöftig discours uti stånden, giorde H. Exc. Landtmarskalken denne qvæstion, om den, som faller ifrån den rätta evangeliska läran, skall föresättias en wiss termin, inom hwilken han kan återkomma och få tillträda sitt arf, där han sig ångrar och får Konungens nåd.
