6 Cap. 3 §.
Begynnes så: Byter landtman til bärgning och nödtorfft sin, wahra i wahra, eller köper för reda penningar etc.
7 Cap. 4 §.
Ändras således in medio: Ej äga the gods mot gods byta, eller af upstadsbon och landtman något köpa eller borga. Af them, som äro borgare etc.
7 Cap. 6 §.
Uteslutes orden »Konungens ensak», och hwad derpå fölier.
9 Cap.
Lagcommission har wäl förment, att när det, som om intekningars renoverande inom tio år är stadgat i Rättegångsbalken 7 cap. blefwe af höglofl. riksens ständer bifallit, ej skulle wara nödigt att i lagen något mera om præscription införas, efftersom troligt är, att ingen låter stå sin fordran i 10 år hos debitoren utan att den intekna låta. Men som sådant likwäl hända kan, har Lagcommission tykt wara säkrast, att en apart § därom införes, som således kan blifwa den 12 i detta cap. och til riksens höglofl. ständers widare godtfinnande således här projecterad är:
Hafwer man fordran hos annan i gods, penningar, eller hwad thet är, och kräfwer then ej skriffteliga eller munteliga, eller gifwer ther ej an för rätta, eller hos Konungens befallningshafwande, inom tiugu år: äge sedan ej någon talan therå. [Vide den af ständerne faststälte förord. af den 23 junii 1727, angående ersätning för reducerat gods.]
10 Cap. 2 §.
Begynnes så: Nu är dag ute, och i stället för »tre rådstugu dagar» sättes: tre måndagar.
10 Cap. 6 §.
– – – gifwe thet rätten eller Konungens befallningshafwande tilkänna. Ad finem: I stället för: Samma bot ware etc. ändras sålunda: Nekar någor mot bättre wetande til then pant han mottagit hafwer, böte hälfften af thet panten wärd är.
