Wid denne 5 § påmintes, at det för en enkia wore mycket swårt at mista fierdedelen, thär hon ey i rättan tid låto uptekna egendomen, och at arfwingarna skulle lida för mycket, om helften af samma fierdedel skulle tillfalla de fattige.
Här öfwer blef nu widlyftigt discourerat och omsider öfwerenskommit, at § skulle sålunda efter the orden »i samfält bo äger» inrättas: »och den taga arfwingarne, där de till drögsmålet icke wållande äre; finnes the till drögsmålet wållande, falle då hwar 10:de penning af den förbrutne andelen till de fattige etc».
10 Cap.
Wid slutet af 2 § och thesse orden: »hafwe then fordrande macht at sökia alla arfwingarne eller hwilken thera han hälst will», giordes den påminnelsen, at den ena arfwingen icke bör för all giälden swara, uthan samtelige arfwingarne därwid höras, och hwar för sin del giöra betalning proportionaliter.
Därtill swarades: Såsom creditor icke har at fordra af någor uthaf arfwingarne, uthan af then som ärfwes, så har creditor och rätt till betalning af hans egendom, ehwarest den finnes; och aldenstund creditor bör få sin betalning, altså lemnar lagen honom rätt at hålla sig till hwem af arfwingarne som han will, och det till straff för dem, som delt arfwet, innan de betalt giälden.
Wid 3 § utlät Biskopen Humble sig, at om det så händer, at arfwet efter laga uptekning woro skiftat emellan twenne bröder, och giäld yppar sig sedan, då den ene förstört sin egendom, så skulle det synas wara orätt, om den andra skall betala för sig och sin broder.
Därtill swarades, at lagen talar om twenne slags giäld, nembligen witterlig och owitterlig. Om witterlig giäld talas i 2 § af detta cap. således, at om någon skiftar arf, förr än all witterlig giäld gulden är, så får creditor sökia för hela giälden hwilken thera han will af arfwingarna, som med orätta tagit arf, när de wiste, at giälden icke war gulden. Om owitterlig eller okunnig giäld talas i 3 § således, at arfwingarne skola med swornom eede bära thet arf åter, med mera. När thet nu så händer, at allenast en af arfwingarne har arfwet i behåld, så är then samme saklös, när then återbär thet han niutit tillika med räntorne, och widare kan af honom ey fordras.
Kyrkioherden Nordberg: Om twenne bröder ärfwa 200 dahler
