till böterne, när någon hugger trä på hans frällse- eller skattejord, men fast han hugger på egen skog och ey böter därföre, kan han doch komma at böta, thär han ey planterar trä i stellet igen.
Borgareståndet begiärte votering.
Men som detta förmentes strida emot privilegierne, så kunde votering ey tillåtas.
Hr Ehrencrona upläste uthur 25 § i Adel. privilegierne, at adeln får giöra sig sitt godz så nyttigt som han kan, och mente thärföre, at adeln till ingen plantering kunde förplichtas.
Scherping: Det som uplästes angår ey denna saken; han hade hördt af Hr Bergenstierna, huru nödwändig som ekeplanteringen är så af adeln som andre.
Hr Erkiebiskopen: Presteståndet wilia ey disputera Ridderskapet och adeln sina privilegier, som tycka allenast, at saken är nyttig.
5 § ändrades så: »Alle, the thär bärande trä å skatte- eller cronejord hugga, skola plantera för hwart trä tu af samma slag, etc.»
Wid 6 § påminner Bondeståndet, at qwistarna eller riset nödwändigt måste upbrännas, i synnerhet wid kolningar, så framt eliest något arbete i bergzlagerne skall kunna bringas till ända och fullbordan; och tycker Bondeståndet fördenskull, at i denne § det ordet »qwistar» borde uteslutas, på det arbetaren ey måtte aldeles fördärfwas och komma at bortplichta alt hwad han arbetar.
Hr Ehrencrona: 1. at ny skog får wäxa up igen, 2. at mulbete blifwer, brännes qwisten up.
Härtill swarades, at så framt det tillåtos at bränna up riset, så lärer därigenom mycket olagligt swediande förelöpa.
H. Exc. Landtmarskalken: Här äro åtskillige af den tankan, at lagen bör stå som han står och wara klar, men wissa omständigheter kunna komma i Skogsordningen.
Thetta blef bifallit.
14 Cap. uplästes, om swediande.
Wid 3 § frågade Hr Weili, hwem then förwärkade löhnen skall tilldelas, och om thet icke utsättias borde, efter then ey lärer kunna räknas bland treskiptes sakören.
Swarades, at den går till treskiftes.
