Hr Landshö dingen Wrangel: jag wet intet, om någon qvæstion existerar om privilegiernes jemkande, ty det är skiedt 1723. Jacht wet iag ey wara någon annan än Konungen förbehållen, som Konungen delt med Ridderskapet och adeln.
38 § i Resolution på Almogens beswär åhr 1723 uplästes.
Hr Ehrencrona: Om man går till alla rikzdagzresolutioner 100 år tillbaka, så kan man ey finna, at de andra Stånden prætenderat en sådan rättighet, som de nu giöra.
Frih. Wrangel: Jag beropar mig på Regeringzformen, som förmår, at wij skola styrka Kongens rätt. Däröfwer kunna wij ey votera. Wilja de andre Stånden hafwa något särskilt privilegium, så få de söka Konungen därom och wij då giöra wåre påminnelser därwid.
Taleman: Bondeståndet håller före, at det bör wara cronan som ett regale förbehållit, lika som at hugga ek och bok, och Konungen kan lemna det til hwilken han will. Bondeståndet blifwer wid 1664 åhrs Skogzordning, allenast de orter, som förr fådt skiuta, lemnas lof därtill hädanefter.
Hr Hammarhielm: Preste- och Borgareståndets ledamöters fullmachter lära ey gifwa dem frihet at tala härpå.
Gref Lewenhaupt: När 2 Stånd äro emot 2 Stånd, som här nu äre, så blifwer saken in statu qvo.
Erkiebiskopen begiärte, at det skulle få gå till deras Stånds plena; mente at man kunde finna något expedient, som woro Ridderskapet och adelen behageligit.
Wid detta tillfället upwäxte en twist emellan någre af Ridderskapet och adeln samt någre af Preste- och Borgarestånden.
Hwaröfwer Preste- och Borgarestånden sig beswärade, beklagandes därjemte, at sådant passerat, och äfwen i Deras Exc:rs Riksens Råd närwaro.
Och sedan Deras Exc:r Riksens Råd afträdt, gingo härmed the andre Stånden bort.
Widare har man här om ey infördt, uthan rättat sig wid renskrifningen efter Ridderskapet och adelns fattade resolution.
