ingen skada däraf kommit. Och blef denne påminnelsen remitterad till Lagcommission.
Wid 4 § frågade Borgmestaren Eckerman, om icke flere häraden måge efter förre wanligheten och öfwerenskommande gifwa hwarannan brandstud, och icke af denne § obligeras at gå ifrån deras förra accord.
Därtill swarades, at conventioner bryta lagen.
5 §. I anledning af Bondeståndets påminnelse blef slutit, at § skulle så inrättas, at efter orden »frälsemäns sätes- och ladugårdar» införes: »så och prestegård»; hwaraf följer, at de sidsta orden utgå: »prestegård ware för brandstud frij».
6 §. Hr Landzhöfdingen Wrangel hemstelte, om icke denne§ kunde till en del utgå, emedan omständigheterne i orterne variera och sexmännen på somblige orter upbära brandstuden.
R., at § kan stå, ty i 4 § sägs, huru skadan wärderas, men intet på hwad sätt penningarne insamlas. Så tyckes och billigt wara, at landzhöfdingen har kundskap därom, på det allmogen icke för mycket måtte graveras med brandstod.
I öfrigit fick detta capitlet bifall.
26 Cap. Bygningabalken.
Wid 2 § yttrade Bondeståndet sig, at wägarne ey behöfwes så breda.
Doch lemnades det målet oafgiordt, till dess Cammar-, Oeconomie- och Commerciedeputation inkommit med sitt betänkande angående Giästgifwareordningen.
Wid detta tillfellet påminte åter Landzhöfdingen Ehrencrona, at böterne i nya lagen äro alt för stora.
H. Exc. Landtmarskalken swarade, at K. Lagcommission skall efter Ständernes öfwerenskommande moderera böterne.
8 § Wid slutet påstod Borgmestaren Stoltz, at alla de, som äga hus och tomter i städerne, måtte rödia och hålla wäg, så långt stadsens ägor räckia.
Hr Celsing yttrade sig, at de, som bo i staden och hafwa ägor uthom staden, böra rödia, men de som allena äga hus, de hålla gatan wid macht uthan för huset.
Häröfwer controverterades en stund.
