Ehrencrona, at de som icke höra till Riddarhuset, ey eller äre deputerade till rikzdagen, måtte taga afträde.
Thärföre anbefalltes Ridderhusfiscalen at tillse, det sådant måtte behörigen efterkommas.
Bondeståndet påstod, at torpare ingalunda måtte ifrån skall befrias, och een ibland dem sade, at rätt så snart taga odiuren torparens som adelsmans ko.
Hr Landzhöfdingen Ehrencrona hölt före, at torpare icke kunna befrias, om skall annars skall kunna hållas, ty i många soknar äre flere torpare än bönder; och tyckte därföre billigt wara, at helften af torpare wid gården måtte hwar sin gång lyda skallbud, men om där icke är mer än en torpare, så måste han gå med hwar annan gång.
Hr Lagman Wennerstedt conformerade sig med Hr Landzhöfdingen, men sade, at kohlare och hyttedrängar måtte eximeras, ty annars lider bergzlagen en alt för stor skada.
Bondeståndet sade ney därtill och påstodo, at med dem är samma beskaffenhet; utlåto sig och någre, at skallen måtte uphöra, om de andre intet wilja gå med.
Frih. Örnstedt mente, at med sådane skaller ingen ting uträttas; doch påstod han intet, at de skola därföre afskaffas.
H. Exc. Landtmarskalken frågade, om Hr Landzhöfdingen Ehrencronas utlåtelse giör någon ändring i Ständernes voto angående torpare, och om icke det måhlet kunde remitteras till K. Lagcommission.
Ridderskapet och adeln samt Preste- och Borgareståndet swarade ja.
25 Cap. Bygningabalken.
Wid 1 § berättade Cammarrådet Wulfwenstierna, at K. Lagcommissionen will litet ändra denne puncten och giöra en åtskillnad thäremellan, om en hel gård eller allenast ett eller annat hus brinner up.
Wid 3 § frågade Hr Weili, huru kroppsplichten uträknas skall för legohion, som eldsskada wullit.
R.: De skola sittia på wattn och bröd efter omständigheterne och brottet.
Swaret bifölls.
Wid denne 3 § påminte Borgmestaren Stoltz, at där införas måtte, at de böra plichta, som owarsamt omgåts med elden, fast än
