32 Cap.
Uplästes Hr Weilis påminnelse: Den, som lösslepper en fängzlad afwita man, hwilken förut gifwit merkeliga prof af sin blodtörstighet, och således är wållande uti något beklageligit dråp, som af honom därpå begås, bör åtminstone erläggia half mansbot, ty at han kunde och borde förutse, at någon olycka skulle hända; men skier ingen skada af denne dess wårdzlöshet, då äro de här utsatte tiugu dahler nog plicht för det han medelst en sådan afwita mans lössläppande satt androm uti lifzfara.
Swarades, at de utsatte böterne äre stora nog i anseende till den swårighegsom är at wårda en sådan.
Swaret bifölls.
Däruppå hemstelte Hr Professor Melander, om icke böterne böra wara målsägandes ensak, ty här är par ratio, som i det föregående 29 cap.
Resolverades, at efter orden »20 dahler» skulle insättias: »målsägandens ensak», och det följande gå uth.
33 Cap.
1 §. I anledning af Rådmannen Raabs påminnelse resolverades, at efter orden »gifwa ut skadediuret» skulle tilläggias: »at dödas»
34 Cap.
Därwid war ingen påminnelse.
35 Cap.
6 §. I anledning af Borgmestaren Esbergs påminnelse achtades godt, at denne § sålunda ändras skulle: »Uti de mål, som i 3 och 4 § sägs, må engin kära, uthan rätter målsägande, där brottet ey skier å tid och ort, som fridlyst än»
Eljest påmintes, at böterne måtte modereras i Lagcommission.
Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer i dag åt.
Den 19 Maij.
Närwarande Deras Exc:r Riksens Råd och Ständer.
Uplästes 36 cap. i Missgiärningsbalken.
Wid 1 § påminte Hr Biskop Humble, at om man eller hustru slår den andra, borde de plichta corporaliter, som personen är till,
