emedan den oskyldige parten kommer eljest at lida därmedelst at böterne tages af samfält bo, till förtigandes, at denne odygden icke kan genom böter hämmas och förekommas.
Härtill swarades, at om mannen slår en annan, måste han och böta af samfält bo, i annor händelse skulle Konungen, staden och häradet mista sin rätt.
§ bifölls.
Wid 37 och 38 cap. Missgiärningsbalken giordes ingen påminnelse.
39 Cap.
Wid 2 § uplästes Hr Abrahamssons påminnelse angående thet at § innehåller, at om någon dör af annans handawärkom inom natt och åhr, skall lif gifwas för lif, men tillkommer .annor siukdom eller läkarens wårdslöshet eller annat ofall, så skall mansbot bötas; hwilket senare Hr Abrahamsson menar swårligen lärer kunna antagas, ernedan, sedan ens kropp blifwit stungen, sårad, slagen eller krossad, och således så ett som annat kommit i olag, kan letteligen en siukdom tillstöta, som blifwit ute, där kroppen fått wara oskadd för annans handawärkan. En läkares wårdzlöshet har ey eller kunnat skada någon, där den samma fådt wara i fred för annans handawärkan, ty at då har han ingen läkare behöft. Hwad annat ofall beträffar, som här säijes, där det kommit ab extra och kunnat träffa så wäl en frisk som en sargad, då åtskillnaden består däri, at en sargad ey kunnat så wäl rädda sig undan samma ofall som en frisk, det kan lända skademannen till lindring.
Härtill swarades, at med »annor siukdom» förstås den, som ey härrörer immediate af såramålet.
§ wan bifall.
40 Cap.
1 §. Uplästes Hr Weilis påminnelse, hwarmedelst han till Riksens Ständers ompröfwande hemstält, om icke 1:o den, som på ett eller flere stellen begådt stöld till etthundrade dahlers wärde, bör hängas, uthan åtskillnad om det är första, andra eller tredie gången han därföre blifwit lagförd. 2:o Den, som för ringa stölder trenne resor är afstraffad och fierde resan åter därmed beträdes, bör äfwen mista lifwet, fast alla stölderne sammanräknade ey stiga till etthundrade dahler. eftersom ingen bättring hos honom mera är at förwänta.
