R., at ordsaken, hwarföre Lagcommission ey satt dödzstraffet första gången, är det, at man intet har exempel, det någon för första gången begången tiufnad mist lifwet, och altså, på det underdomarens utslag må hafwa sin laga wärkan och ey behöfwa refereras, så har man så lämpat straffet, som det bör exeqveras. Skulle någre swåre omständigheter wara, så kan domaren dem pröfwa och straffet skiärpa.
Ständerne woro nögde med swaret.
3 §. Till slut af denne § har Lagcommission pröfwat nödigt at tilläggia: »Stiäl han fierde gången, warde hängd».
Thenne tillsatz approberades.
4 §. Uppå giord påminnelse achtades nödigt, at i stellet for »hos målsägande» skulle sättias: »til målsägandes förnöjelse» Doch skulle orden i Lagcommission jämkas till lagstyl.
5 §. Uplästes Hr Abrahamssons påminnelse, sålunda lydande: Här står, at den, som stiäl frucht uhr annars trägård, humblegård, rofwe- eller kohlgård till en full mansbörda eller ett lass, skall stå tiufsrätt, men ey förmäles, huru det skall anses, då mindre tages. Här sättes och under tiufsplicht, då någor tager ållon eller nötter, men som det ey belägges med tiufsplicht, då någor fäller hela trädet och förer det bort, är at taga i öfwerwägande, huru detta med hwart annat kan bestå.
R.: Hugges trädet, anses det för åwärkan, och trädet kan bettre achtas, ty när det hugges, så höres det, och har lagen ansedt sådant för wåld eller åwärkan; men när något hemligen tages, som ey så wäl kan wårdas, därpå äro här tiufsböter lagde, såsom tillförende altid warit practicabelt.
Swaret gillades.
Nu påmintes och, at här borde jembwäl införas »sädes- och halmstackar», som stå under Guds lås.
R.: Härom är stadgat på ett annat stelle i lagen.
Swaret giorde tillfyllest.
Cammarrådet Wulfwenstierna berättade och, det Lagcommission funnit nödigt at til slut af denne 5 § tilläggia: »Är det mindre, tå böte som framdeles om snatterie sägs».
Denne tillsatz pröfwades god.
I öfrigit resolverades, at denne § skulle uti Lagcommission giöras klarare.
