Ständerne biföllo swaret.
Nu förestälte och Borgmester Esberg den casum, at en gift man lägrar en ogift qwinna, då ofta händer, at han nekar och befriar sig med eed, men hon står fast uti sin bekännelse; fordenskull frågade Borgmestaren, huru en sådan lägersqwinna skall plichta, antingen för hor eller lönskeläger.
R., at det är bäst gå till det lindrigaste i sådant fall.
Doch resolverades, at detta skulle differeras, till det 55 cap. förekommer.
54 Cap §.
4 §. I anledning af Hr Weilis påminnelse, som han giorde Wed 2 § i 55 cap., fans godt, at i stellet för 100 dahler skulle i denna 4 § sättas 80 dahler.
55 Cap.
6 §. Uplästes Hr Abrahamsons påminnelse, at man bör blifwa wid de wanlige böterna, hwilka gå till treskiptes, helst och i Gudz lag Deuter. 23: 18 förbiudes at bära skiökolön i Herrans hus.
R.: Sedan plichtepallen är afskaffad, har Lagcommission tykt, at kyrkian borde niuta denne afgiften, som hielper kyrkian och henne icke profanerar; ey heller kan detta kallas skiökolön.
Swaret approberades.
Eljest resolverades, at i detta capitlet skulle införas en § angående Borgmester Esbergs påminnelse, huru en ogift qwinna skall straffas, som tillstår enkelt hor, men mannen, som henne lägrat, befriar sig därföre med eed.
56 Cap.
2 §. I anledning af Bondeståndets påstående resolverades,
at orden »som personen är till» skulle uti denne § uteslutas.
57 cap. giordes ingen påminnelse emot. Härmed skilgdes Riksens Råd och Ständer åt.
Den 26 Maij.
Närwarande Deras Exc:r Riksens Råd och Ständer.
I H. Exc. Landtmarskalkens frånwaro war nu Gref Lewenhaupt.
Uplästes af Missgierningsbalken 58 cap.
Och war därwid intet at påminna.
