59 Cap.
6 §. Uplästes Presteståndets skriftelige påminnelse, at det brott, som där nemnes, nembligen hoor med sin hustrus ogifte syster, eller hustrus med sin mans broder, bör efter Guds lag beläggias med lifsstraff.
Efter något discourerande blef öfwerens kommit, at K. Lagcommissionen skall infordra samtelige Consistoriernes betenkande öfwer hela detta capitlet.
60 Cap.
1 §. Uplästes Hr Abrahamssons anmerkning, at hwad i denne § förmäles synes fordra ett närmare öfwerwägande. Ty som annat är at skada någon till lif eller ära och annat är at wilja någon därtill skada, men ey kunna, warandes det ena ett swårare brott än det andra, och där ey lika brott är, där må ey eller lika straff wara, altså är skiäligast, at straffet lämpas efter brottet.
R.: Här talas intet om den, som har några omstendigheter at gå på, uthan dichtar up och liuger emot bettre wetande på en annan och will bringa en om lifwet. Detta har och grund i 1727 års förordning.
§ bifölls.
4 §. Uplästes bemelte Hr Abrahamsons anmerkning, at afbön bör icke skie, när brottet straffas med kropsplicht, ty at wederdeloman fullfölgt högsta rätten, men will han antaga afbön, så måtte kropsplickten afstana.
R.: Afbönen är till så mycket större reparation för den, som lidit, och at han offenteligen tillstår sitt brott. Thetta är och tagit uthur förordningen af år 1727 den 22 junii.
Swaret bifölls.
Sedan påmintes, at orden »såsom personen är till» kunde gå ut.
Men blef doch öfwerens kommit, at de orden stå, ty en qwinna kan ey straffas med landsflycht.
61 Cap.
4 §. Uppå Hr Erkiebiskopens förestellning achtades godt, at efter orden »hyser man» tillägges: »witterligen».
Frih. Eric Wrangel: Efter iag fruktar, at Deras Exc:r och Riksens Ständer ey lära komma tillsamman öfwer lagen, och Kyrkio ordningen är så wäl utarbetad af Ecclesiastiqvedeputation, så
