på domarens bepröfwande, och är denne § eij skrifwen för cronobetienten, utan för domaren.
Hr Landtmarskalken frågade, om § blifwer ståendes som den än
Hwilket af ständerne med ja beswarades.
Hr Adlerbeth förestälte, om icke de, som giöra påminnelser, tillika wille gifwa wid handen, på hwad sätt det bättre och tydeligare uti § kunde utsättjas; emedan ingen konst är at giöra observationer, men wäl at gifwa förslag til det, som bättre är.
Hr Landtmarskalken frågade, om denna föreställningen winner bifall.
Hwartil af Riksens ständer bejakades.
3 §. Härwid påmintes, at af de förste orden i bemälte § följer en stor gravation, om man skall wara förbunden at föda den, som man häfta låter, och at altså borde stå: »eij för grofwa missgierningar häfta låter»
Hr Wulfwenstierna: I grofwe missgierningsmål är klart at cronan bör underhålla den fångne, men låter iag gripa någon, som af mig stuhlit, så bör jag underhålla honom til dess han blifwit lagbunden; ty en, som giordt dråp, tager länsmannen på mitt angifwande, och behöfwer iag eij föda en sådan missgierningsman.
Ständerne biföllo § således, at näst efter orden »häfta låta» tillägges: »uthan then för grof missgierning baar åtagen är».
4 § bifölls.
Andra capitlet
bifölls, doch med denna ändring, at i stället för »i kyrckogård läggas» sättes: »afsides i kyrckogård läggas».
Tredje capitlet.
Wid 1 § påminte Hr Superintendenten Aurivillius, at fångar eij måge utföras til döden, innan prästerne funnit dem beredde, för then siälawåda, som eliest är at befara.
Hr Wulfwenstierna: I 4 § talas tydeligen härom; i öfrigit, om det allenast skulle ankomma på beredelsen, torde mången missgierningsman aldrig blifwa beredd, i hopp at upskiuta dödsstraffet.
Hr Exc. Gref Gyllenborg förmälte, at härom i den nya Kyrckiolagen tydeligen finnes stadgat.
