FJÄRDE AVDELINGEN.
Motiver.
I. Allmän motivering.
De brott, som här behandlas, äro de centrala lukrativa angreppen på äganderätt (se Princ. II, 53), likvisst med en utvidgning på en särskild punkt, varom jfr ned. Inom ifrågavarande område har Utk., liksom gällande svensk rätt och överhuvud mestadels modärn rätt, åtskilt förskingring från tjuvnad; från förskingringen har hittegodsdeliktet utsöndrats; vissa av de i nuvarande svensk rätt såsom åverkan utbrutna fallen hava fortfarande utbrutits och andra hava tillagts; inom tjuvnaden har, likasom i gällande svensk rätt, en – men endast en – kvalifikationsgrad uuppställts; inom det nu nämnda gebitet har bodräktsinstitutet utbrutits med huvudsakligen samma rekvisit som nu och med straffminskande verkan. – Rånsinstitutet i Utk. skiljer sig bestämdare från nuvarande svensk rätt. Visserligen skjuter rånet redan i gällande rätt (Str. L. 21: 5) ett icke oväsentligt stycke över äganderättskränkning. Men Utk. har gått väsentligt längre i denna riktning och innefattar under rån, förutom bemäktigande av främmande sak, allt annat tvång (till handling eller underlåtenhet), varigenom förmögenhetsskada förorsakas den tvingande eller annan – förutsatt animus lucri samt våld eller hot av en intensitet, ungefärligen lika med den för närvarande i 21 kap. Str. L. stadgade. – Till rån ansluter sig i Utk. subsidiärt institutet utpressning (vilken
