IV) Åverkan (som utgör tillgreppsbrott).
Att tillgrepp sker därigenom, att ett förut med en fastighet sammanhängande föremål avskiljes från fastigheten, är i och för sig icke ägnat att straffrättsligen inverka på gärningens bedömande, då straffrätten icke, vid uppställande av tjufnadsrekvisitet, har någon anledning att fästa avseende vid den civilrättsliga skillnaden mellan fast och lös sak. Det kan för straffrätten härvid endast komma an på, huruvida saken faktiskt har förflyttats. I princip kan således varje del av fastighet bliva föremål för tjuvnad, om den kan lösgöras och förflyttas. – E. Steph. 313 –, som uppställer regeln "things growing out of, built upon permanently attached to, or forming part of the soil, cannot be stolen by the act of severance" – innebär knappast mera än en skenbar avvikelse, ty såsom undantag från nämnda regel uppställas (ib. 353 c) varje tillgrepp av "any fixture of whatever material, fixed in or to any building whatsoever" (med straffskärpning, ib. 352, för hyresgäst); dessutom af "anyting made of metal fixed in any land, being private property" (ib. 353 e); för vad angår markens organiska produkter jfr. ned.
Något annat är emellertid, att en saks egenskap att vara frambrakt – med eller utan mänsklig tillhjälp – av naturens alstrande kraft kan komma lagstiftaren att se tillgrepp därav med andra ögon än om den väsentligen frambrakts av människohand. Möjligen låter lagstiftaren det mildare bedömandet komma endast de fall tillgodo, där det tillgripna är ren "naturprodukt", tillkommet utan inblandning av mänskligt arbete. Denna
