ståndpunkt – sammanhängande därmed att privat äganderätt först sent genomförts med avseende på den ouppodlade jorden – framträder bland nuvarande europeiska strafflagar starkast i Fi. kap. 33. Tillgrepp å annans mark av växande träd eller viss del därav (ris, gren, rot, näver, bark, löv, bast, kåda, ållon, kottar eller nötter) eller av gräs, mossa, torv, mylla, lera, sand, grus eller sten straffas, såsom åverkan, med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år, om värdet överstiger tjugo mark (eller åverkan sker "å planteradt eller ansadt träd eller buske, eller på särskildt vårdadt ställe" – härmed överskrides sålunda det gamla historiska åverkansbegreppet); eljest med böter högst tvåhundra mark (33: 1). Däremot straffas den, som olovligen tager fruktträd eller fruktbärande buske eller något därav från annans trädgård, kryddgård, åker eller inhägnad, eller jordfrukt, säd, gräs eller annat, som å sådant ställe, elle rå äng eller annans odling är sått eller planterat, för stöld eller snatteri, allt efter värdet; likasom även den, som från annans mark tager upphuggen ved, timmer, gärdsel, huggen sten, eller annat, som är till bruk berett eller samlat (33: 3). – S. 24: 3, 4; 20: 2 intager en liknande ståndpunkt, dock med den viktiga skillnad (sedan L. 16/6 1875 jfr. L. 16/5 1918), att tillgrepp av träd eller viss del därav (ris, gren, näver, bark, löv, bast, ållon, nötter eller kåda), som skett i skog eller mark, däri brottslingen ej äger del eller den han ej innehaver eller äger rätt att bruka straffas såsom stöld, där värdet överstiger trettio kronor; lagen har dessutom med avseende på åverkansfallen, gjort skillnad mellan en mera och en mindre straffskyddad klass av föremål; jfr. ned. Enligt svensk rättsåskådning såväl som enligt finsk är tillgrepp av skogsbär, svampar m. fl. liknande naturprodukter, icke straffbart. (I Finland föreslogs, vid strafflagens antagande, av lagutskottet, att till ovan uppräknade föremål skulle läggas "lavar, bär och svampar"; men detta förslag förkastades av ständerna). – Bestämmelserna i S. 25: 7 och Fi. 33: 6, om brukares tillgrepp, innebära
