II) Rättsutveckling från och med 1734 års lag.
Förarbetena till 1734 års Lag fasthålla i det hela det gamla tjuvnadsrekvisitet, utan nämnvärda koncessionier åt den romerskrättsliga uppfattningen. Gränsen mot åverkan är oförändrad. Visserligen förekommer i alla Fsl. bland tjuvnadsobjekterna "ollon och nötter", men i alla Fsl. Tj. B. säges uttryckligen, att det är fråga om tillgrepp ur trädgård (t. ex. ännu Fsl. Tj. B. 1723, 4: 2 "eller i örtegård, ållon eller nötter"), och i de sista Fsl., vilkas formulering icke är lika otvetydig, är meningen helt säkert densamma (jfr. ned.). Furtum possessionis förklarades i Fsl. B. B. 1692, 15: 4, antagligen under inflytande av en romerskrättslig åskådning, för stöld eller rån, men redan Fsl. B. B. 1694, 14: 4, övergav denna ståndpunkt och uppställde fallet såsom ett del. sui gen.; sistnämnda uppfattning kvarstår sedan: Fsl. B. B. 1713, 1723 och 1728, 14: 4; 1731, 9: 4. Furtum usus fasthölls ända från början såsom ett del. sui gen. (Fsl. Tj. B. 1696, 4: 5 etc.); ävenså hittegodsdeliktet (ib. 8: 6), därvid emellertid den ovannämnda bestämmelsen (K. Pl. 6/12 1697) om skeppsstöld infördes fr. o. m. Fsl. Tj. B. 1706 3: 5). Förskingring uppfattades i de första förslagen såsom tjuvnad: så ännu i Fsl. Tj. B. 1723, 8: 5, ehuru en motsatt princip redan omfattats av Fsl. H. B. 1718, 10: 10; denna fråga, slutade dock med att sistnämnda ståndpunkt i huvudsak segrade i de sista förslagen (jfr. ned.). Bodräkt undantogs redan i Fsl. Tj. B. 1696, 2: 4, och omfattade lönligt undandragande av makar inbördes samt av barn från föräldrar; i Fsl. M. B. 1731 (41) utvidgas brottssubjektet till bolagsmän. Inbrottet
