uppställdes från och med Fsl. Fj. B. 1706 (1: 4) såsom ett del. sui gen. (jfr. likväl förut Fsl. Högm. Eds. B. 1696, 27: 7; 31: 9); men inbrottsstölden var ingen kvalifikation (lika litet som i 1734 års M. B.), utan måste behandlas genom kumulation av straffet för inbrottet och straffet för tillgreppet.
I avseende på deliktets struktur anslöto sig de första förslagen ganska nära till då gällande rätt. Snatteri nämndes icke i Fsl. Tj. B. 1696, men sedan K. Res. 30/5 1698 mellankommit, avskildes det i alla följande förslag från stöld. Gränsen sattes först, såsom i nämnda K. Res., till 8 d. smt.; från och med Fsl. Tj. B. 1717 höjdes den till 10 d. smt.; i motsats till då gällande rätt skulle icke andra, utan först tredje resan snatteri övergå till stöld. Stölden indelas i de första Fsl., lika med då gällande Str. O. 1653, i två grader efter en värdegräns av sextio (från och med Fsl. Tj. B. 1717: ett hundra) d. smt.; den högre graden var belagd med ovillkorligt dödsstraff, och detsamma gällde om tredje resans stöld oansett värdet. Men från och med Fsl. M. B. 1729 mildras bestämmelserna så, att denna värdegräns fick betydelse först vid tredje resan: endast stöld, som på en gång utgjorde tredje resan och i värde gick över 100 d. smt., belades med dödsstraff. Av kvalifikationer innehålls flertalet av dem, som sedan upptogos i Lagen (ävensom nägra därutöver) redan i Fsl. Tj. B. 1706, vilket förövrigt utmärkte sig för stränghet. Denna mildrades emellertid småningom och sådana kvalifikationsbestämmelserna fixerades i Fsl. M. B. 1729, överensstämde de i det närmaste med 1734 års Lag.
Rånet straffas i förslagen genomgående strängare än tjuvnad. Så redan Fsl. Högm. Eds. B. 1696, 30: 2 (är rånett mindre, bööte dubbelt emoth det som om stöldh förordnatt är). I de senare förslagen är straffet alltid livsstraff: Fsl. Eds. B. 1713, 5: 10; 6: 1 etc.; Fsl. Eds. B. 1723, 4: 10; Fsl. M. B. 1729, 20: 9; Fsl. M. B. 1731, 20: 9.
