Missgärningsbalken 1734 överensstämmer i allt väsentligt med det sista förslaget. Tjuvnadens objekt är kulturprodukt, i motsats till åverkan å naturprodukter (jfr. B. B. K. 10 etc.). "Ollon och nötter", som nämnas i M. B. 40: 5 bland tjuvnadsobjekterna, åsyftas här troligen blott såvida de förekomma i trädgårdar etc.; detta framgår dels av stadgandets historiska tillkomst (jfr. ov.), dels av det i M. B. gjorda tillägget: "är thet mindre; tå bötes, som om snatteri sägs" (av annan mening Flintberg h. l. och överhuvud den senare uppfattningen i praxis, jfr. Tablå s. 209). I motsatta riktningen inneburos undantag (ͻ: tillgrepp av kulturprodukter, som behandlades såsom åverkan) i M. B. 43:5 jfr, B. B. 9: 6 (insläppande av fä i åker eller äng); B. B. 8: 1 (tillgrepp från grannens åker eller ängsteg i visst fall, men jfr. K. B. 17/1 1766, Flintberg V, 565): tvivelsutan betraktades även tillgrepp av planterade prydnadsträd o. d. icke såsom tjuvnad, utan såsom åverkan (jfr. K. F. 1/8 1805, 64 m. 1) o. s. v. Tillgrepp av bi å annans egor behandlades såsom hittegodsdelikt (M. B. 48: 4). Furtum possessionis utgjorde icke stöld (B. B. 9: 4); icke heller furtum usus (M. B. 43: 3 jfr. B. B. 28: 9; H. B. 10: 3; 12: 4; 13: 3): fordran på äganderättskränkning ingick sålunda i rekvisitet. Jakt i djurgårdar betraktades emellertid fortfarande som tjuvnad (Flintberg V, 571). Förskingring skildes i de flesta fall från tjuvnad (Ä. B. 9: 7; H. B. 10: 7; 11: 4; 12: 4, 12 etc.), vilket senare brott förutsatte besittningskränkning; undantag voro, jämlikt M. B. 42, hustjuvnad (jfr. Ä. B. 9: 7 i. f.); tillgrepp av skeppare, forman eller deras folk; av gästgivare eller krögare och deras hjon (B. B. 28: 12); i viss mån även svikligt fråntagande från barn eller avvita; "depositum clausum" (H. B. 12: 3 i.. f.); "depositum miserabile" (H. B. 12: 10). I fråga om objekter utom besittnnig gällde bestämmelserna om hittegods (M. B. 48, vilka visserligen inneburo strängare straff för olovligt tillägnande av hittegods än för snatteri, Flintberg V. 667); men det förstnämnda fallet, tillgrepp av "thet skiep, eller gods, som utan fok til lands kommit" (ib. 42: 5) icke blott
