14 §. Ej må mål, som i 6, 7, 8, 10 eller 11 §, sagde äro, åtalas af annan, än målsägande, der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller tjenst. Make efter afliden person, så ock dess föräldrar, barn eller syskon hafwen målsäganderätt, i de fall, då ärekränkning mot den aflidna skett.
15 §. Den, som efter 1, 2, 3 eller 6 § gjort sig förfallen till straffarbete i tredje eller fjerde grad, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Pröfwas någon hafwa efter sagda §§ sig till straffarbete i femte grad skyldig; warde tillika dömd sådant förtroende å wiss tid förlustig.
19 Kap.
Gör gift man hor med ogift qvinna, eller gift qvinna med ogift man; straffes den, som gift är, med fängelse, och den ogifte, om han eller hon den andras ägta stånd kände, med böter.
2 §. Föröfwa man och qwinna hor med hwarannan, och äro båda gifte; då skall hwar af dem, som det förhållandet kände, till straffarbete i femte grad, och hwar som det ej kände, till fängelse dömas.
3 §. Horsbrott må ej till bestraffning åtalas, der ej till skilnad i ägtenskapet emellan makarna förut dömdt är. War brottet emellan twenne gifta föröfwadt; då äge åtal mot dem båda rum, ändå att blott en af den oskyldiga makarna skilnad fört.
4 §. Gift man eller qwinna, som, innan dess ägtenskap upphört, nytt ägtenskap ingår, dömes till straffarbete i fjerde grad.
5 §. Ingå man och qwinna, som båda gifte äro, med hwarandra nytt ägtensap; dömes hwar af dem, som den andras ägta stånd kände, till straffarbete i tredje grad.
6 §. Ogift person, som ingår ägtenskap med den, han wet gift wara, dömes till straffarbete i femte grad.
7 §. Förer någon olofligen bort hustru från sin man, och sker det med hennes wilja; straffes med fängelse. Ej må dock, i ty mål, åtal af annan än mannen ske.
