Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och allt är så stilla, så stilla
i rosende morgondröm,
och västan blott värme vajar,
och ljuf är hvar fiberström …
Så glimtar det till genom lunden,
det drillar från topp till topp,
och lärkan jublande stiger,
när bländande sol går opp.
Det klingar och svingar och strålar,
när solen sin hälsning ger.
Det brusar och susar och sorlar
och kvittrar och glittrar och ler.
Och rymden i hvalfven gröna
lycksalighetsmättad står.
Och sippan af sällhet bäfvar,
som endast renhet förmår.
»Hur ljufva tiderna välla
i glimrande, sångrik lund,
hur lekande dagens syner
och vingesäll nattens blund!
Du härliga sol däroppe,
tag sippornas lof emot!
I alla vårväna väkter
sig lyfter vår doft till din fot» …
