Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
TORKA.
EJ längre flöda molnets strömmar
och himlen ej för jorden ömmar.
Beständigt skyn är blå och ren,
och ofördunkladt solens sken.
Ej minsta prick af jordisk dimma
satt på det klara hvalf sin imma.
Förtärande vid hvarje fjät
går sol i ohöljdt majestät.
Och allting kvider och förtvinar.
Bort svinner källan, saften sinar.
Förtorkadt krympnar hvarje strå,
och sommarlöf i höstfärg stå.
