Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
HÖSTGULD.
LIFVETS träd ej mer är grönt,
hur än skalden kvad.
Nu dess gamla stam står krönt
blott af gula blad.
Sällan jublar där en röst,
sång där knappt har huld.
Lifvets träd står nu i höst,
bjuder endast — guld!
Dock man är för färgen blind
och för höststorm döf,
håller den för lyckans vind,
som slet mest med löf.